Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Framtidens välfärd ligger i våra händer

Det är några år sedan Sveriges kommuner och landsting för första gången lyfte frågan kring välfärdens framtida finansiering. För att behålla de nivåer vi vant oss vid skulle vi behöva höja skatten överlag med cirka 15 kronor inom bara ett drygt decennium.

Budskapet från landets kommuner och landsting var: Hallå, vi behöver göra nåt!

Risken att upp emot 50 procent av våra löner skulle gå direkt i skatt borde vara en fråga som engagerar alla politiker på alla nivåer varje dag och varje stund. Än så länge verkar inga tankar eller frön till genomgripande reformer ha formats. I något läger.

Sittande regering har tvärtom skapat en bild av att välfärden är oändlig och kan utökas bara ”de rika” slutar att vara rika och betalar lite mer i skatt. Gratis än det ena och än det andra presenteras som gåvor till folket. Men nånstans måste det betalas och risken är överhängande att det inte bara är ”de rika” som kommer att stå med som mottagare på slutfakturan.

Det regionala skatteutjämningssystemet håller på att ses över och det är bra. Det är skapat i en helt annan tid och med helt andra utgångspunkter än de som råder i dag. Men det är också dags för kommuner som har det väl förspänt både när det gäller skatteunderlag och arbetsmarknad att sluta påstå att det är de som ger ”bidrag” till övriga landet.

Ska man räkna krasst på hur olika resurser slussas mellan kommuner och var värdet uppstår blir det kanske inte automatiskt så att det är stockholmskommunerna som bidrar mest. Vad skulle hända om landsbygdskommunerna skickade en faktura för varje person där man stått för barnomsorg, skola och utbildning? Och som framför allt storstäderna får serverade som färdig arbetskraft?

Invånare som från dag ett ger ett plus i skattesaldot utan att ha kostat den nya bostadskommunen en krona?

Vad skulle hända om landsbygdskommunerna skickade en faktura för varje person där man stått för barnomsorg, skola och utbildning?

Frågan är så mycket större än att tjafsa om vilka kommuner som är närande och vilka som är tärande. Här krävs övergripande och långsiktiga överenskommelser om nivåerna i välfärden. Att avisera om begränsningar och eventuella försämringar i vår välfärd är av förklarliga skäl inte lika populärt som att utlova utökningar.

Men vill man värna välfärden även för kommande generationer är det ett måste att alla kort läggs på bordet. Att låtsas som ingenting fungerar inte. Hittills har Sverige stått för en grundprincip om att välfärden ska omfatta alla och på lika villkor. Barnbidrag ska utgå till alla, oavsett om man är arbetslös eller miljonär. Högkostnadsskydd och maxtaxa i olika verksamheter likaså.

Kanske är det både smartare och billigare att ha det så än att skapa system där bidrag prövas efter inkomst. Eller finns här en mer rättvis fördelning att pröva?