Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fortsatt kamp mot kriminella

Uthållig och långsiktig. Så måste samhällets kamp mot den organiserade brottsligheten vara.

Annons

Att den organiserade brottsligheten har kunnat bygga sig stark i Södertälje under flera år vet vi. Vårt rättssamhälle har inte mäktat med att förhindra detta – och har inte haft förmågan att ingripa mot vad som bäst kan beskrivas som en parallell samhällsstruktur.

Men efter de tre morden på Oasen i Ronna, i december 2009 och juli 2010, skedde något. En kraftig resursförstärkning och tydligare prioritering från polis och andra rättsvårdande myndighet i kombination med att människor som länge plågats av det maffialiknande nätverket, men som samtidigt haft låg tilltro till polisen, vågade vittna gjorde att flera grovt kriminella individer kunde lagföras och fängslas.

Signalen var tydlig: det räcker nu.

När viktiga delar av de som upprätthöll nätverkets våldskapital blivit dömda riktades sökarljuset mot andra nivåer inom nätverket – och flera härvor med ekonomisk brottslighet är som bekant föremål för rättslig prövning.

Samtidigt som tillslagen mot den organiserade brottsligheten i Södertälje har det funnits en tendens att antalet allmänna brott minskat för flera brottstyper. Den allmänna känslan i stan har sedan varit att det blivit lugnare, att polisen fått bukt på kriminaliteten. Dock, att personer på gatunivån i Södertäljenätverket blivit dömda betyder inte att vi kan andas ut. Verksamheten är på intet sätt slagen i spillror.

På tisdagen kom polisens nationella operativa avdelning – den som hette rikskriminalen tidigare – med en ny rapport om utsatta områden.

Fornhöjden och Hovsjö finns förvisso listade som utsatta i rapporten, men de stadsdelar som sticker ut är Lina, Geneta och Ronna. De hör till gruppen särskilt utsatta områden. Kännetecknande för dessa är att de ”i hög grad kräver gemensamma insatser från flera samhällsaktörer för att komma till rätta med existerande problem”.

I rapporten tar man upp att boende upplever de kriminella i sitt område som hotfulla och att hot och våldshandlingar mot vittnen, målsägare och anmälare förekommer. Och precis som vid tiden före morden på Oasen är oviljan att delta i rättsprocesser liten på grund av detta.

Och det ligger inget förskönande i rapportens beskrivning: ”Situationen i området innebär att det är svårt eller näst intill omöjligt för polisen att fullfölja sitt uppdrag.”

Över huvud taget är den bild som ges i polisrapporten om utsatta områden väl känd – väldigt lite har förändrats de senaste åren, för att inte säga årtiondet.

Det kan kännas dystert. För att inte säga tröstlöst.

Samtidigt går det inte att bortse från att bilden hade kunnat vara än värre om samhället inte hade agerat.

Det finns inga enkla lösningar. Trägen vinner.

Det gäller att polisen och andra myndigheter fortsätter att samverka med både uthållighet och långsiktighet – och att de resurser som krävs för detta är tillgängliga.

Nyrekryteringen av unga till den organiserade brottsligheten måste förhindras. De rättsprocesser som pågår och eventuellt nya som är på gång måste ge resultat – skyldiga ska dömas. Boende i de mest utsatta områdena måste kunna känna sig trygga i att våga vittna.

Och viktigast av allt: utanförskapet måste brytas. Alternativet till en kriminell bana är alltid jobb, utbildning och framtidstro.

Annons