Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förlorade benen - tvingas sova i vardagsrummet

Kommunen skulle bygga om hemmet så att Gunhild Norling kunde återvända hem efter att hon amputerat båda benen. Snart ett år senare sover hon i vardagsrummet.

Annons

I juni förra året blev Gunhild Norling, 68 år, som har diabetes, inlagd på sjukhuset för ett infekterat sår på foten.

Att först det ena och sedan det andra benet måste amputeras kom som en chock. Hon skulle bli rullstolsburen och för att kunna återvända hem måste huset rullstolsanpassas.

Gunhild berättar att handläggare från kommunen lovade sköta allting då hon inte själv kunde ta tag i det från sjukhuset.

När Gunhild skrevs ut och hemmet inte hade blivit klart fick hon komma till Artursbergs korttidsboende.

– Där ska man vara i två veckor. Jag blev kvar i två månader.

Först dagen innan Gunhild skulle lämna korttidsboendet blev trösklarna borttagna i hemmet så att hon kunde förflytta sig mellan rummen på nedervåningen. Till övervåningen och sovrummet fanns det fortfarande bara en trappa.

En tillfällig ramp så att hon kunde komma in i huset hade Christer Renhult, 67 år, som hon lever tillsammans med, snickrat ihop själv. Det gjorde han en månad tidigare, för att hon skulle få fira jul hemma.

Då byggde han också en lyft inomhus.

– Den fick jag höra att jag inte kunde använda, det gjorde jag på egen risk. Jag sa: ”Det skiter jag i, hon ska hem”, berättar Christer.

I mitten av mars, när Gunhild bott hemma i mer än en månad, installerades en trapphiss och takskenor för lyft på övervåningen. Detta efter att Christer själv hade ringt till företaget som kommunen skulle anlita och fått veta att det inte inkommit någon beställning ännu, men att installationen kunde genomföras ändå.

På nedervåningen kunde däremot ingen taklyft monteras. Gunhild har inte fått någon förklaring till varför. Hon kan därför inte förflytta sig till trapphissen, som hon ändå inte får använda, då den ännu inte har blivit besiktigad.

Gunhild berättar att det är en arbetsterapeut från ASIH (Avancerad sjukvård i

hemmet) som sagt att en taklyft inte kan sättas upp. För någon vecka sedan meddelade arbetsterapeuten att hon skulle titta på en annan lösning.

En golvlyft får enligt Gunhild inte plats.

– Man är så besviken för att det tar sådan tid, precis som att det inte är så noga med en.

Christer Renhult fick en faktura från kommunen då han själv såg till att Gunhilds säng flyttades från sovrummet till vardagsrummet på nedervåningen.

Där går det inte att stänga ute hunden, så trots att det borde vara rent för sårvård är det hundhår överallt. I bokhyllan trängs dialyspåsar med medicinburkar.

– Det blir väldigt mycket emballage. Kommer det hit folk så skäms man. Vad är det här för sjukstuga? säger Gunhild.

Inga klara besked om varför det dröjer

Det är svårt att få svar på varför Gunhild Norlings hem inte är klart. Arbetsterapeuter, bostadsanpassare och chefer på kommun och landsting hänvisar till varandra.

På skärtorsdagen fick Gunhild Norling ett samtal från kommunen.

– De frågade hur hissen gick, de hade väl fått fakturan. Jag sa att jag inte har kunnat prova, berättar Gunhild.

Hon tycker det är konstigt att den som ringde inte hade koll på det.

Bostadsanpassning handläggs av kommunen. Men hjälpmedel levereras genom landstinget. Och monteringen läggs ut på ett företag. Ett annat ska godkänna monteringen.

Kommunens bostadsanpassare bestämde om trapphissen, men är inte inblandade i taklyften.

– Den går som hjälpmedel, jag vet inte vem som gör den bedömningen, säger Håkan Bergkvist, bostadsanpassare.

Enligt resultatenhetschef Eva Pedersen-Wallin, på myndigheten för äldre och funktionsnedsättning, kan hemtjänsten vara inblandade. Enligt Gunhild Norling är det däremot främst arbetsterapeuter från ASIH och Artursbergs korttidsboende som gjort hembesök, lämnat olika besked och hänvisat till varandra.

– Ska äldre bli behandlade så här då är det ju tur att det finns någon som kan hjälpa dem, säger Christer Renhult som lägger ner så mycket tid på att reda ut allting att han inte tycker han har något privatliv längre.