Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förbjuden crossåkning upprör Enhörnaborna

Crossåkningen i Enhörna har engagerat läsarna. De flesta fördömer den stålvajer som spändes upp men många menar att crossåkarna inte har där att göra.

Annons

Efter att LT i fredags publicerade en artikel om att någon spänt upp en stålvajer över

en skogsväg som brukar frekventeras av crossåkare har kommentarsfälten gått varma, bland annat på lt.se. Även om många fördömer händelsen med stålvajern så vill de flesta få ett slut på vad de anser är en hänsynslös framfart vid deras hem.

Men även för markägaren Jehander har crossåkningen varit ett stort problem under många år. Johan Högosta är nytillträdd platschef för Jehanders i Enhörna. Han förklarar att det finns en enorm olycksrisk i åkandet på den privata marken.

– Det är en arbetsplats. Vi har en hel del maskiner där inne. Får du sladd, tappar kontrollen och åker in i en sådan kan det gå riktigt illa, säger han.

Det var inte så länge sedan en olycka skedde vid sandtaget där en motorcyklist var inblandad. I maj i år fick räddningstjänsten bära ut en man från området efter att denne kört omkull.

Även de boende i området beskriver hur de påverkas av åkandet tätt inpå deras bostäder. En av dem är Magnus Gilbert som bor bara några meter från en av stigarna där de åker ibland. Han tycker åkandet har ökat sedan han flyttade dit

i slutet av 90-talet och önskar att det slutade helt.

– Vissa är smarta nog att sakta ned eller stanna om de möter någon. Sedan finns det andra som inte gör det. Men det är ingen bana där. De är på helt fel ställe.

Både han och Johan Högosta tror att åkandet skulle kunna minska om det fanns alternativ för åkarna.

– Det är ju så oberoende på vad det är för verksamhet. Finns det inget söker man egna vägar, säger Johan Högosta.

Södertälje kommun har under flera år försökt hitta lämpliga ställen på var en crossbana skulle kunna få plats. Ewa Lofvar Konradsson, ordförande för tekniska nämnden, menar att det är svårt att hitta mark som passar.

– Det är inte så lätt med den här typen av verksamhet. Men det finns en

ambition att hjälpa till och stötta. Vi håller ögonen öppna och får se framöver om det kan dyka upp något som kan vara lämpligt.

Hon tror inte heller att en crossbana skulle lösa hela problemet med det olagliga åkandet. I stället menar hon att föräldrarna bär en del av skulden.

– Man måste som ungdom lära sig vad man får göra och inte göra. Att man måste ta sig till platser där man får köra.

– Det är föräldrarnas ansvar att lära ungdomarna det. Sedan är det klart att vi måste försöka se till att det finns banor.

Annons