Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flyktingarna – katastrof eller möjlighet för EU?

Europa brukar gärna stoltsera med att vara hemvist för humanism, frihet, demokrati och mänskliga rättigheter.

Annons

Den nu pågående flyktingkrisen sätter den europeiska humanismen på en test, som vi inte verkar klara.

Europa har sedan flera år satsat på att försöka kringgå FN:s flyktingkonvention. Man tar bara emot asylansökningar från flyktingar som anländer till landet, men kräver visum som inte beviljas till den som kan tänkas vilja söka asyl.

Vidare åläggs flygbolag och färjerederier ett transportöransvar och all annan transport av flyktingar till Europa kriminaliseras. Utan legala sätt att fly till Europa skulle det bli omöjligt att söka asyl. Så var det tänkt. Men vi vet hur det gick.

Desperationen växte i överfulla flyktingläger i Turkiet, Libanon och andra ställen, och flyktingströmmen kunde inte hejdas. Flyktingkrisen blev en Europakris. All solidaritet medlemsländer emellan och med omvärlden var som bortblåst. EU:s gemensamma krishantering kraschade. Det hade inte behövt bli så!

EU-länderna är djupt engagerade i de olika konflikterna och borde inse att det bara var en tidsfråga innan fördämningarna skulle brista, och kunde därmed ha förberett sig.

Dessutom vet såväl EU-kommissionen som regeringarna att Europa behöver en rejäl invandring.

EU:s utveckling hotas av sjunkande födelsetal och en åldrande befolkning. Eurostat har räknat ut att Europa skulle behöva en nettoinvandring på cirka en miljon om året för att stabilisera befolkningen de närmaste årtiondena, ungefär motsvarande alla asylsökande som kom 2015.

Det skulle ge ett befolkningstillskott på 0,2 procent per år. Men för att få en positiv befolkningsutveckling behövs mer.

EU och dess medlemsländer borde redan för flera år sedan, som ett led i en strategi för hållbar tillväxt, ha byggt en aktiv immigrationspolitik. Nu står EU i stället inför ett avgörande vägval.

Antingen lyckas man ta sig samman och få till stånd detta. Immigrationspolitiken borde syfta till en nettoinvandring på cirka 1–2 miljoner människor om året (0,2–0,4 procent av EU:s befolkning). Det måste vara möjligt att ansöka om asyl och uppehållstillstånd utanför EU och resa in i EU på ett legalt och säkert sätt. Det måste också skapas goda faciliteter, inom och utanför EU, för asylsökandes boende, andra basbehov, skolgång samt meningsfull sysselsättning under väntetiden.

Eller också kommer vi se EU-samarbetet gå in i en existentiell kris med en politisk och administrativ handlingsförlamning, kanske kaos, och en negativ ekonomisk utveckling på grund av demografiska problem.

Händelseutvecklingen just nu ger inte mycket anledning till optimism. Men nödvändigheten har en förunderlig kraft. EU har gått genom många kriser förut, och till sist alltid hittat en väg ut som gjort unionen starkare. Bli inte förvånad om det händer den här gången också.

utrikeskrönikör

Pär Granstedt