Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Finns inget mellanläge?

”Jag tänker inte rasera det som gör Sverige starkt – att man kan gå till sitt jobb och faktiskt försörja sig på sitt eget arbete”. Så sa statsminister Stefan Löfven i partiledardebatten i riksdagen i veckan. Just som man trodde att debatten inte kunde bli mer förenklad och polariserad.

Annons

Finns det verkligen inget mellanläge mellan att ha löner som det inte går att leva på och dagens system där skillnaden mellan en utbildad och outbildad, nyanställda och ”veteraner” inte skiljer sig nämnvärt?

Handlar det verkligen om det ena eller det andra?

Ökande klyftor är något som Socialdemokraterna och LO-förbunden brukar beskriva som något väldigt dåligt. Samhällets ”gemensamma pengar” ska ”fördelas” mer rättvist och näringslivet beskrivs ofta som girigbukar som bara är ute efter att sko sig på andras bekostnad. Alliansregeringens huvudsyfte var enligt S och LO att göra de fattiga fattigare och de rika rikare.

För en tid framöver får tonläget troligen skruvas ner betydligt med tanke på Aftonbladets avslöjanden om Kommunaltoppar som gör exakt just detta, eller gjort fram tills nu. Något som borde vara helt omöjligt efter allt som hänt historiskt med fackpampar som lever loppan på sina medlemmars pengar, och som sagt just med tanke på tonläget mot näringslivet.

Centerpartiet står sedan en tid ensamt med en önskan om att hellre ändra på systemet med integration än att hindra människor på flykt att komma hit. Partiet vill i stället göra insatser för att få nyanlända snabbt in på arbetsmarknaden. Inte bara samla alla på vandrarhem och semesteranläggningar där de ofta isoleras från övriga samhället.

Det finns massor av exempel på goda insatser för att snabbt skapa relationer mellan asylsökande och ortsbor. Dessa initiativ görs dock av privatpersoner och ideellt. Vilket givetvis är berömvärt och en välbehövlig påminnelse om att de flesta människor trots allt hjälper till när de ser medmänniskor som behöver hjälp.

Men för att också skapa enkla och snabba vägar in på arbetsmarknaden krävs att samhället på ett högre plan kommer överens om hur. Att få ett jobb är så mycket mer än en försörjning och för att komma in i ett nytt land är det nyckeln, det sägs hela tiden över allt.

De fackliga föreningarna har inte direkt haft öppna armar inför arbetskraft från andra länder. I grunden är det självklart rätt att ingen ska kunna importera arbetskraft, vare sig det handlar om flyktingar eller andra, för att dumpa lönerna och sätta den väl fungerande svenska modellen ur spel. Inte heller ska staten (politikerna) sätta löner. Det här är något som måste lösas av parterna. Och inte bara för att hjälpa nyanlända i jobb. När lönerna ligger på i stort sett samma nivå finns inget utrymme för det man kallar ”enklare jobb”.

Alla dessa enklare jobb sprids i stället ut på övriga anställda som får mer att göra och stressen ökar.