Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Faya firar 18 år – och tryggheten i nya hemlandet

Det var med blandade känslor Faya Chamoun lämnade sin hemstad. Ledsen över avskedet och överlycklig att i Sverige få återförenas med sina vänner. Nu njuter hon av tryggheten.

Annons

Faya Chamoun blev överlycklig när hon hörde familjen prata om att åka till Sverige. Hon var då 15 år och trött på att leva i det oroliga Qamishli i Syrien. Faya var ofta spänd och orolig för sin familj.

– Kanske var jag mest glad över tidpunkten för resan. Vi skulle åka precis innan alla slutprov som skulle göras i nian. Nu slapp jag, säger Faya och skrattar.

– Skämt åsido, nästan varenda en av mina vänner hade flyttat så det var efterlängtat att själv få åka.

Själva resan var en riktig strapats. Familjen fick åka till Jordanien för att lämna fingeravtryck och sedan tillbaka till Qamishli för att därifrån resa till Turkiet och vidare till Sverige.

– På vägen till och från flygplatsen i Damaskus blev vi stoppade flera gånger av tungt beväpnade milismän och varje gång kunde vi ha blivit bortrövade eller skjutna. Jag var livrädd, säger Faya och fortsätter:

– När vi kom till Arlanda var det minus 20 grader kallt, mörkt, tyst och öde, så det är klart att jag var fortsatt rädd.

I staden Qamishli i nordöstra Syrien växte Faya Chamoun upp i en trygg familj. På fritiden hade hon många vänner runt sig.

– Somrarna tillbringade vi på flera av de badanläggningar som fanns i och utanför staden och de svalare kvällarna umgicks vi med vänner och bekanta. Jag har så många fina minnen, säger Faya.

Hon berättar om utflykterna till byn Ger Shamo utanför Qamishli.

– Vi barn roade oss med att fånga grodor och fiska med nät … om inte floden var uttorkad. I byn Ger Shamo bodde min pappas familj innan de flyttade in till Qamishli på 1960-talet.

Som ung ville Faya bli lärare. Hon sjöng också i kyrkokören, men inte för att hon tyckte om att sjunga.

– Nej, jag gjorde det mest för att få gå med processionståget vid stora helger, säger Faya och ler.

Väl i Sverige tog det ett tag för Faya att skölja bort chocken och påfrestningarna hon bar med sig från den drabbade hemstaden. Första tiden gick hon nästan aldrig ut.

– Jag trivdes inte, men alltefter att jag fick fler vänner, började skolan och boendet ordnades blev det bättre och bättre. Nu trivs jag väldigt bra i min nya hemstad.

Faya läser barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet.

– Jag har inte bestämt mig för vad jag vill bli, kanske lärare eller något administrativt.

Efter tre år i Sverige blev Faya svensk medborgare, först av alla i familjen.

– Det har fått mig att tänka på människoöden och hur bra vi får det beror på vilka länder vi föds i. Det är synd att det ska vara så.

Scout som vill bli lärare

Namn: Faya Chamoun.

Ålder: 18 år på torsdag den 5 maj. Födelsedagen firas till helgen med cirka 25 vänner. Det blir på en lokal med mat och dryck.

Familj: Mamma Laila, pappa Joseph och syskonen Diala, 28, Chamoun, 25, och Georgina, 23 år.

Bor: Geneta.

Gör: Studerande.

Intressen: Basket, simning och att umgås med vänner. Faya är även med i S:t Ignatius Norono scoutkår och medverkar en gång i veckan i scoutkårens aktiviteter.