Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Familjen Moussa besviken över domen

 
Gangsterkriget
Visa alla artiklar

– Är det här en hård dom? Att en döms och resten frias!
Familjen Moussa anser att det svenska rättssystemet är alltför mjukt.

Polisen, åklagare och Södertäljepolitiker har uttalat sin glädje över domen mot Södertäljenätverket, sagt att den avskräcker och statuerar exempel.

Det är ord, tomma som luft, hemma hos familjen Moussa i Ronna.

– Det är inga straff, några års fängelse för mord, vad är det?

Nayla Moussa tittar på ett av alla fotografierna av sina mördade söner som står i vardagsrummet. Hon talar stolt om dem, Yaacoub som hjälpte så många, bland annat Assyriska FF med spelarvärvningar och Eddie som nådde stjärnstatus i samma fotbollslag.

– Men de som dödade mina söner kommer att komma ut en dag, säger hon med bitterhet i rösten.

Att den 20-åring som LT kallat Torpeden, fick tolv års fängelse för mord på K-sigge och för medhjälp till dubbelmordet, sticker allra mest i ögonen.

– Sverige måste vakna, vad är det för lag som ger straffsänkning för mördare under 21 år? Vid 18 är man myndig att fatta beslut, säger Alexandra Moussa, syster till Yaacoub och Eddie.

Mamma Nayla minns mordnatten den 1 juli för drygt två år sen som om den vore i går.

Hon lämnade själv Oasen vid midnatt och gick hem för att sova. Men väcktes av den förskräckliga nyheten tre timmar senare.

Hon sprang hela vägen till Ronna centrum, såg kropparna av sina söner bäras ut på bår.

– Vad är tolv år för mord, upprepar hon och tittar på bilderna av de dömda gärningsmännen i tidningen framför henne på vardagsrumsbordet.

Alexandra ringde själv tingsrätten i onsdags och frågade om domen. Sen ringde hon direkt sin mor.

– Mamma frågade vad Berno fick. ”Livstid” sa jag. ”Och vad fick de andra?” frågade hon. ”Du vet hur Sverige är”, svarade jag. De fick tolv, nio, sex år. Och några fick inget alls”.

Eftersom dödsstraff inte finns i svenskt rättssystem så är det bara livstid som gäller, enligt familjen.

– Och utvisning, säger Alexandra.

Några års fängelse är som friande domar, anser de.

Flera av bilderna av de dömda männen i tidningen känner Nayla igen. Hon pekar på Södertäljenätverkets livstidsdömde ledare Bernard Khouri och säger:

– Och han följde alltid mina söner hem som barn, åt min mat, var alltid här. Men han förändrades när han blev stor.

Avståndet från Naylas lägenhet till Khouris tidigare trappuppgång i samma bostadsområde är bara två minuters gång. Samma gäller till de allra flesta av de dömda. Från sitt köksfönster ser hon balkongen till en annan av dem som dömdes för medhjälp till mord på hennes söner.

Ronna är litet, och har förvandlats till en gryta fylld av frustrerande känslor.

– Det händer att jag träffar på deras föräldrar ute, några kommer fram och säger att deras söner är oskyldiga, men jag pratar inte med dem. Säger bara att de dödat mina barn, säger hon.

Yaacoubs och Eddies död är alltjämt ett öppet sår i familjen. De två år som gått har satt sina spår.

– Man förändras som människa, man orkar inte träffa och prata med folk, säger Alexandra.

Det finns även en politisk sida av konflikten som inte framkommit, menar såväl Alexandra som Nayla.

Nämligen den konflikt som skär genom den assyrisk/syrianska folkgruppen. Det har talats tyst om det och inget av det framkommer i polisens förundersökning.

De dömda står så gott som alla på den syrianska sidan, medan familjen Moussa alltid stått den assyriska sidan nära, säger Nayla och Alexandra. Yaacoub och hans bröder ställde upp för den assyriska sidan och nätverket för den syrianska, säger de.

Enligt Nayla och Alexandra hände det att nätverket hotade personer på den assyriska sidan, men då trädde Yaacoub alltid in och stoppade dem.

– Min bror tillät aldrig någon att ge sig på sitt eget folk. Han blev ett för stort hinder för dem, säger Alexandra.

Men trots besvikelsen över domen trodde familjen att polisen aldrig skulle komma så långt som de faktiskt gjorde i utredningen.

– Eftersom de först släppte ”Bibo” (Torpedens smeknamn) efter mordet på K-sigge, så trodde vi aldrig att de skulle klara upp morden på Yaacoub och Eddie, säger Alexandra och tillägger:

– Men det har heller inte avslutats ännu. Vi har en hovrättsdom som väntar först.