Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

EU måste ha en gemensam migrationspolitik

LT:s gästtyckare Pär Granstedt ondgör sig över att Europa gör så lite för människor på flykt.

Frånvaron av en ansvarsfull gemensam migrationspolitik är ett allvarligt, kanske ödesdigert, misslyckande för Europatanken. EU:s insatser för att hjälpa världens cirka 60 miljoner flyktingar är blygsamma och står inte i rimlig proportion till unionens resurser.

Misslyckandet att få till ett samarbete mellan EU-länderna när det gäller flyktingmottagandet har dessutom skapat en orimlig belastning på främst Grekland och Italien.

Vi är alla skakade av rapporterna om hur desperata flyktingar i tusental dör i Medelhavets vågor. Dessa mänskliga katastrofer är ett resultat av en utstuderad politik som EU-länderna och andra rika stater genomför för att kringgå sina åtaganden enligt FN:s flyktingkonvention.

Alla har rätt att söka asyl, men för att göra det måste man ta sig till landet i fråga. Men den som kan tänkas vilja söka asyl får inte visum och kan alltså inte ta sig dit på ett normalt och lagligt sätt. Det återstår bara att prisge sig till flyktingsmugglare. Världens rika länder kämpar cyniskt för att lasta över ansvaret för flyktingarna på de fattiga länderna, och det till priset av tusentals människoliv.

Samtidigt är det uppenbart att europeiska länder har ett stort ansvar för att människor drivs på flykt. Den europeiska kolonialismen är en viktig orsak till vår tids globala ekonomiska klyftor som i sin tur bidrar till många etniska och politiska konflikter. Västmakterna deltar i många militära konflikter, till exempel i Afghanistan och Irak. Enbart USA-alliansens erövring av Mosul beräknas ha drivit cirka en miljon människor på flykt. Vi ser också hur klimatförändringarna, till stor del förorsakade av de rika ländernas utsläpp, driver på naturkatastrofer och våldsamma konflikter.

Ironiskt nog borde det dessutom ligga i åtminstone Europas intresse att välkomna en betydande invandring av unga människor. Annars blir en åldrande befolkning ett av våra största problem – som den redan är i Ryssland och Japan.

Världens rika länder kämpar cyniskt för att lasta över ansvaret för flyktingarna på de fattiga länderna, och det till priset av tusentals människoliv.

Akut borde Europa tillsammans med USA ge UNHCR resurser för lättillgängliga mottagningsläger, där människor på flykt kan ges skydd, vård, livets nödtorft och meningsfull sysselsättning.

Dessutom måste EU skapa möjligheter att få flyktingvisum och säker resa till Europa efter en preliminär prövning och baserad på generösa flyktingkvoter.

Kanske är inte lösningen på den interna fördelningen att tvinga motvilliga länder som Polen och Ungern att ta emot flyktingar. Ett bättre alternativ kunde vara att genomdriva en solidarisk finansiering av flyktingmottagandet.

Det kan ske genom att en stor del av de EU-medel som i dag finansierar jordbruksstöd, förs över till en budget som finansierar flyktingmottagande och stödjer integrationsprojekt. Det skulle innebära en kraftfull och välbehövlig ekonomisk stimulans till Grekland och Italien, och kanske stimulera ett nytänkande i en del andra länder.