Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ett värdigt liv på ålderns höst

Trygghet, tillit, tröst. Det är tre ord som kan beskriva vad som behövs på ålderns höst. Trygghet i sitt vardagsliv, lugn och ro, omsorg som fungerar. ­Tillit till vården, att den finns där, om och när den behövs. Tröst de ensamma dagarna, när hälsan och orken inte riktigt finns där. Alla borde ha rätt till en värdig ålderdom. Alla har det inte.

Sociala tillsynsrapporter visar att det finns brister i äldreomsorgen. Det handlar bland annat om bristande delaktighet i planeringen av servicen, stress, oflexibel omsorg, dåligt bemötande, brist på bostäder för äldre och för liten förståelse om hur de äldre har det. Samtidigt är det ju så att medellivslängden i Sverige ökar. Vi blir allt äldre och många lever den sista tiden i livet med flera sjukdomar och krämpor. Det är viktigt att inte bara lägga år till livet, utan även liv till åren.

Regeringen har i dagarna kommit med ett förslag om just ett värdigt liv i äldreomsorgen. Tre viktiga lagändringar föreslås. Den ena är en ny bestämmelse om en nationell värdegrund för äldreomsorgen. Den andra handlar om att den som är äldre så långt möjligt ska kunna välja när och hur stöd och hjälp i boendet och annan service ska ges. Den tredje lagändringen ger kommunerna befogenhet att lämna kompensation till en enskild person som inte får den omsorg hon/han har rätt till.

Med en nationell värdegrund blir det lättare att få lika villkor. Politiker och tjänstemän på olika nivåer kan därmed få kunskap och vetskap om hur det ser ut och framför allt hur det borde vara. Det ska inte vara ännu en plan som värmer en hylla på Socialstyrelsen, utan en plan som används varje dag. I allt ifrån handläggning av ärenden till när och hur man utför vård- och omsorgsinsatser. För alla som på ett och annat sätt jobbar i offentlig och enskilt bedriven verksamhet. Det handlar helt enkelt om att skapa en värdegrund som ska genomsyra allt arbete i äldreomsorgen.

Lyhördhet är ett viktigt nyckelord i det nya förslaget. Man måste lyssna mer på hur den äldre personen vill ha det. Och klarar inte kommunerna att leva upp till sina åtaganden ska det bli en fråga om att betala ut kompensation till den som drabbas. Det är kanske hårda bud för kommunerna, som lär få hiva upp plånboken då och då. Men det är definitivt ännu tuffare för den som drabbas av en bristande omsorg. Det drabbar en och annan redan i dag.

Sedan är det viktigt att denna nationella värdegrund verkligen går att tillämpa på kommunal nivå. Den måste vara formulerad på ett sätt som gör det möjligt för kommunerna att leva upp till den. Alltför många nationella handlingsplaner känns mest som luftiga, löftesrika dokument, utan den där fingertoppskänslan för hur vardagen verkligen fungerar eller borde fungera. Kommunala/lokala värdighetsgarantier borde bli nästa steg. Sedan är det värt att poängtera att ingen plan i världen kan få den enskilda omsorgsgivaren att verkligen bli det där varma och värdiga stödet. Det blir man inte genom att läsa sig till det. Det blir man genom att lära sig ett förhållningssätt, bygga vidare på en värdegrund, studera etikfrågor i praktiken. En värdig vårdare närmar sig den enskilde med respekt. Redo att diskutera inte bara vad som ska städas i dag, utan också de riktigt svåra frågorna om hur det känns att snart lämna jordelivet. Man får inte vara rädd för det som är svårt. Då blir det svåra bara ännu svårare. Det kan ta tid och tålamod att bli en värdig vårdare. Och de äldre kan inte vänta hur länge som helst. Med en nationell värdegrund i handen kan både vårdgivare och vårdtagare komma en liten bit framåt på vägen mot en värdigare ålderdom.