Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En veritabel bomb

När Anders Narvinger, vd för arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen berättade att de säger upp industriavtalet, som varit normbildare för svenska avtalsrörelser sedan 1997, var det en skräll – ja, en bomb.

Motiveringen är att avtalet har spelat ut sin roll.

Visst, det har muttrats från såväl arbetsgivare som fack om industriavtalet. Det har ifrågasatts även i årets lönerörelse – i synnerhet sedan Unionen valde att teckna

avtal utan att invänta LO-förbundens förhandlingar, vilket är brukligt.

Men ändå har fördelarna med avtalet varit så stora – där den konkurrensutsatta industrins förhandlingar blir vägledande – att det har stannat vid muttrande.

Nu har vi ett delvis nytt läge. Och det enda rimliga är att Svenskt Näringsliv och LO sätter sig ned för att seriöst ta fam en ny modell. Grunden i det gamla avtalet, att de grenar som verkar utomlands ska sätta normen måste fortfarande vara en bärande tanke. Det är en förutsättning för att Sverige även framöver ska stå starkt.

Och då måste Teknikföretagen med igen.