Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En tidnings själ är inte statistiskt mätbar

Varje lokaltidning spelar en viktig roll i människors liv. Prenumeranter läser den gärna till morgonkaffet. Lösnummerköpare lockas av braskande rubriker på löpsedlarna eller av ett allmänt intresse av vad som sker på den egna orten. Utan lokaltidning står vi oss slätt, blir isolerade öar i ett levande och föränderligt landskap. Att leva mitt liv utan LT skulle inte ge mig tillräcklig förankring i och kontakt med det Södertälje, där jag valde att bo och verka i livet.

Därför är den LT-debatt viktig, som nyligen inleddes av några kulturarbetare under rubriken ”LT tar inte sitt fulla kulturansvar”.

Christer Duke återkom sedan med ytterligare ett inlägg. Där hävdar han att LT:s kulturbevakning bara är passivt noterande, inte engagerande och impulsgivande.

I debatten om Södertäljemedierna har även Fritz Erlandsson klivit in med ett inlägg om SP:s framtid i händerna på samma ägare som LT.

Den debatten initierade jag för övrigt redan hösten 2008 när VLT AB köpte SP. Jag frågade då: Finns över huvud taget SP kvar på marknaden inom 3–5 år?

En lokaltidning måste alltid sälja för att existera – sälja sin papperstidning men framför allt sitt annonsutrymme. Det är den bistra sanningen.

En kärv lågkonjunktur har slagit hårt mot båda dessa delar. Men LT:s upplaga, som 2009 var 1 300 exemplar lägre än året innan och nu är nere på den historiskt låga nivån 14 300, har under en följd av år backat eller stått stilla. 2004 var upplagan 16 300, fem år senare alltså 2 000 exemplar lägre. Och andelen fullbetalande köpare har samma period minskat från 89 till 80 procent.

Utgivningen hålls alltså under armarna och ges viss konstgjord andning.

En dagstidning behöver journalister och annan personal som känner för och tror på det de gör. Gör de anställda på LT det? En minskad upplaga har, tillsammans med omstruktureringar vid ägarbyte, lett till uppsägningar och personal/chefer som har flyttat eller flytt.

Arbetsklimatet uppfattas sannolikt som kärvt av personalen. Som läsare funderar jag ibland på hur LT:s personal orkar fullgöra sina uppgifter i ett läge då nedskärningar varit legio. I tidskriften Journalisten har jag läst en del om detta, men sällan

eller aldrig i LT.

Inte mycket om LT:s problem har alltså synts i debatten. Varje gång kritiska synpunkter riktas mot tidningens innehåll träder i stället publisher och ansvarig utgivare Thelma Kimsjö fram med sitt standardbudskap, upprepat med aldrig sinande envishet: ”Våra läsartrafikmätningar gjorda av Sifo vartannat år visar att läsarna vill ha …”

Men – en dagstidnings innehåll, själ och hjärta kan inte uttryckas i statistiska läsarundersökningar med år av mellanrum. Det formas av en dialog värd namnet mellan tidning och läsare, av ett starkt engagemang och av en ömsesidig och levande kontakt.

Jag saknar dock LT:s egna medarbetare i debatten om ”sin” tidning. Med den tekniska termen ”läsartrafikmätning” läggs locket på för alla. För vad skulle enskilda läsare eller journalister kunna tillföra i fråga om LT:s innehåll, som inte en statistiskt säkerställd trafikmätning vartannat år ger säkrare svar på?

I dag gör alltså LT en tidning som säljer allt sämre. Sedan fem sex år, kanske ännu längre tid tillbaka, backar upplagan. Finns det inte då anledning att vi gemensamt funderar över vad som kan vända den vikande upplagetrenden; vad som kan bidra till att fler än i dag vill se LT som oumbärlig och viktig?

För varje prenumerant eller lösnummerköpare som faller ifrån rycks grunden undan för den lokaltidning jag vill se, eftersom de journalistiska förut-sättningarna att skapa den urholkas.

Därför känner jag i dag stor oro för LT:s framtid.

Jag hör ibland människor säga att man som protest mot LT:s innehåll och kvalitet tänker sluta prenumerera på eller köpa tidningen. Det är en sällsynt dålig och ogenomtänkt lösning. Min uppmaning till dessa är snarare att fortsatt välja LT, men att göra det som kritiskt granskande läsare genom att höra av sig till tidningen med sin kritik.

Vi har rätt och skyldighet att ställa krav på den tidning vi varje år betalar för. För att kräva innebär faktiskt att ta LT och dess medarbetare på allvar.

Därför uppmanar jag nu läsare och LT-personal att bidra till en viktig debatt på LT:s sidor på temat: Hur kan LT stärka sin framtida ställning inom spridnings-området för att bli mer angelägen och oumbärlig än i dag?

LT-prenumerant i cirka 30 år

Staffan Olsson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel