Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En brandfackla med problem

När centerpartister hotar med lagstiftning har det gått långt. På flera sätt.

Annons

Centerpartiet håller sina kommundagar invid Klarälven i Karlstad i helgen. Fredagens huvudpunkt var partiledaren Annie Lööfs tal där huvudnumret var förslaget på hur fler ingångsjobb för nyanlända ska kunna skapas.

C-förslaget är en rejäl brandfackla. Det går ut på att arbetsmarknadens parter måste enas om ett nytt avtal som är direkt riktat till nyanlända. Partiet pekar på att ett sådant avtal ska kunna innehålla ”betydligt lägre ingångslöner än i dag”. Till det vill Centerpartiet koppla sänkt inkomstskatt för individen som blir anställd, och sänkt arbetsgivaravgift till den arbetsgivare som anställer. Om inte parterna kommer till skott säger Annie Lööf att hon är redo att lagstifta för att få fram fler ingångsjobb. Förslaget handlar inte om sänkta löner, snarare om att göra det möjligt att bryta bidragsberoendet och få en första lön.

Intentionerna och viljan är de allra bästa.

För Sverige är det helt nödvändigt att göra något konkret för att den grupp nyanlända flyktingar som har låg utbildning ska kunna få in en fot på arbetsmarknaden.

Men det finns problem med förslaget.

Först och främst är inte en särlösning för en enda grupp på arbetsmarknaden en bra väg. Det stora bekymret är att svenska ingångslöner generellt är mycket höga.

Regeringens eget organ, Finanspolitiska rådet, internationella experter från OECD med flera har pekat på just detta som den enskilt viktigaste åtgärden för att öka sysselsättningen bland dem som står längst från arbetsmarknaden.

För det andra ligger ansvaret för att förhandla ingångslöner är arbetsmarknadens parters, inga andras – staten ska inte lägga sig i lönebildning. Det bör Centerpartiet, som i alla sammanhang hedrar tanken att beslut ska tas av dem det berör med minimal inblandning från staten, försvara. Att hota med tvångslagstiftning är långt från de idealen. Sådant kan andra partier ägna sig åt.

Ett annat sätt att sänka tröskeln för att anställa är att tänka vidare kring delen i förslaget om sänkt inkomstskatt och sänkta arbetsgivaravgifter för dem som tjänar under en viss lönenivå.

Eller varför inte ett kraftigt höjt grundavdrag, alltså den del av lönen som inte beskattas alls.

Att Centerpartiet med sitt förslag främst vill sätta fart på Sveriges passiva regering är uppenbart. Och behövligt. Regeringen kommer med restriktiva migrationspolitiska åtgärder i parti och minut, men det är inte mycket verkstad när det gäller integrationen – vägen in i det svenska samhället.

Man vill också sätta press på LO – för att facket ska inse att även de har ett samhällsansvar. Visst, LO:s primära uppgift är att måna om sina egna medlemmar, de som redan är inne. Facket har inget intresse av att göra det lättare för människor att komma in på arbetsmarknaden.

LO valde att göra vulgära tolkningar av C-förslaget som ”Vi vägrar att teckna avtal efter etnicitet”. Det var förutsägbart, LO orkade väl inte sätta sig in i vad det de facto handlade om.

Men backa några år. Visst känns reaktionen igen från när LO dömde ut Centerpartiets förslag om sänkta ungdomslöner.

Den gången slutade det med att den dåvarande If Metallordföranden Stefan Löfven skrev under ett avtal med just den innebörden – ungdomar fick 75 procent av kollektivavtalets lägstalön i kombination med utbildning.