Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En befogad brasklapp

Annons

Apropå Tomas Karlssons ledare där han ondgjorde sig över arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons ”brasklapp” när hon kommenterade regeringens direktiv till utredningen om ”modernisering” av Las (Lagen om anställningsskydd): Jag tycker inte arbetsgivare ska få bestämma enväldigt vilka som ska sägas upp när företag behöver minska sin personalstyrka. Det bör förhandlas om saken, mellan fack och arbetsgivare. I alla företag, små som stora. Det skrev jag om, innan januariöverenskommelsen mellan S, C, MP och L om regeringspolitiken träffades.

Anmäl text- och faktafel

Jag hoppas, precis som Ylva Johansson (S), att parterna på arbetsmarknaden ska enas om en ordning som är bättre än de utvidgade undantag från turordningsreglerna i Las som Centerpartiet och Liberalerna pressat fram. Detta som villkor för att acceptera en regering som leds av Stefan Löfvén (S) och inte ger Sverigedemokraterna mera makt.

Det finns också bra saker i direktiven till den nya Las-utredningen. Som att arbetsgivare ska få ökad skyldighet att medverka till anställdas kompetensutveckling så att de lättare kan finna nya jobb. Eller att det bör bli bättre balans i anställningsskyddet för personal med olika anställningsvillkor (till exempel många visstidsanställningar). Dessa punkter borde vara med i en uppgörelse mellan arbetsmarknadens parter.

Det står, klart och tydligt, i januariöverenskommelsen som C och L skrivit under, att om parterna når en överenskommelse som ger ökad flexibilitet ska regeringen i stället lägga förslag i linje med parternas överenskommelse. En ordning där det alltid förhandlas ger ökad flexibilitet. Det visar sig nästan jämt då det verkligen förhandlas mellan arbetsgivare och fack när det gäller turordning vid uppsägningar. Det är då det inte förhandlas fram en uppgörelse utan man går efter lagens bokstav som det blir osmidigt (inte flexibelt).

Till skillnad från Tomas Karlsson tycker jag det var välgörande att Ylva Johansson klargjorde sin åsikt när hon kommenterade direktiven till den nya utredningen. Det är bra så att väljarna vet.

Ylva Johansson kommer, trots att hon liksom arbetarrörelsen i övrigt ogillar dem på viktiga punkter, att se till att utredningen arbetar efter dessa direktiv och att dess förslag läggs fram i proposition till riksdagen om arbetsmarknadens parter inte kommer fram till en bättre lösning. Ingångna överenskommelser ska följas.

Det är märkligt att Centern och Liberalerna biter sig fast vid tanken att ge arbetsgivarna utökat envälde gentemot arbetstagarna

Men hon och vårt socialdemokratiska parti kan inte hindras att i så fall argumentera inför väljarna om en annan ordning. Har man av det parlamentariska läget tvingats till något man inte vill, så måste man ha rätten att försöka ändra på detta parlamentariska läge nästa gång det ges tillfälle.

Det är märkligt att Centern och Liberalerna biter sig fast vid tanken att ge arbetsgivarna utökat envälde gentemot arbetstagarna mot bakgrund av vad de tidigare hävdat vara rätt. Anne-Marie Lindgren, respekterad, kunnig och vaken S-debattör, har letat fram Centerns partimotion från 1973, det år då Las antogs av riksdagen. Där står: ”Lagens styrka ligger i att den ger de anställda ett ökat inflytande över personalpolitiken och att främst den äldre arbetskraften får ett ökat rådrum i de situationer där permittering eller uppsägning blir aktuell.”

Jag ber Centerpartiet, Liberalerna och Tomas Karlsson att tänka över detta: Är det verkligen modernisering och medverkar det till flexibilitet i arbetsliv och näringsverksamhet att ge arbetsgivare ett vidgat envälde i lägen där man måste minska personalen i företag? Vore det inte bättre med förhandlingar?

Bosse Elmgren

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons