Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Emanuel Örtengren: Nästa kris kommer att vara annorlunda

För två år sedan damp broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” ner i brevlådan hos 4,8 miljoner svenska hushåll. Skriften, som togs fram av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), tar upp flera möjliga krissituationer: allvarliga olyckor, extremt väder, it-attacker, militära konflikter och terrorattentat. Pandemier omnämns dock, som Hanne Kjöller nyligen uppmärksammade i Dagens Nyheter, inte med ett ord.

Det nya coronaviruset blottade tydliga brister i Sveriges pandemiförberedelser, och nu vill regeringen rätta till de försummelserna. I en debattartikel i Svenska Dagbladet menar inrikesminister Mikael Damberg (S) och socialminister Lena Hallengren (S) att flera statliga utredningar är på gång och att det finns en politisk enighet kring att stärka Sveriges civila försvar.

Konkret har regeringens försök att rusta upp civilförsvaret inte lett till särskilt mycket de senaste fem åren. MSB hör till de som kritiserat regeringen för att arbetet går för långsamt och att de inte har tid att vänta på utredningar. Dessutom finns det inte någon politisk överenskommelse om hur mycket civilförsvaret ska kosta. Allt som finns är ett förslag från den parlamentariska Försvarsberedningen på 4,2 miljarder kronor per år i slutet av perioden 2021–2025.

Det är antagligen alldeles för lite pengar. Under kalla kriget kunde kostnaderna för det civila försvaret bakas in i verksamhetskostnaderna för statliga monopolföretag i stället för särskilda utgiftsposter i statsbudgeten. Den sanna kostnaden för totalförsvaret (det civila och militära försvaret) var därför inte transparent, och kostnaderna för att bygga upp en ny version kan underskattas grovt.

Politiker tenderar att rusta oss för den kris som har varit, men sällan för den kris som kommer.

Dessutom finns en risk att politiker, som väljs för fyraåriga mandatperioder, inte fokuserar på att rusta samhället för de risker som är mest allvarliga på lång sikt. Politiker tenderar att rusta oss för den kris som har varit, men sällan för den kris som kommer. Till exempel har hela Sveriges vaccinberedskap utgått från att nästa pandemi skulle vara en influensapandemi som fågel- eller svininfluensan, inte en coronaviruspandemi. Inget vaccinförråd i världen är behjälpligt om det är fyllt med fel vaccin.

Beredskapslager kan med andra ord inte rädda oss i varje läge, men det går att göra den svenska krisberedskapen bättre. Först och främst borde statliga utredningar i framtiden redovisa hur Sveriges krisberedskap påverkas av nya politiska förslag.

Regeringen och riksdagen behöver också sätta en prislapp på civilförsvaret, som inte får prioriteras ner på bekostnad av det militära försvaret. Dessutom kan Sverige genom EU ta initiativ till pristävlingar för att få fram nya antivirala bredspektrum-läkemedel som kan sättas in tidigt mot nya virus i framtiden. För den bästa tiden att förbereda för nästa kris är redan nu.

Emanuel Örtengren