Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Emanuel Örtengren: Hemlösheten är ännu en del av kommunkrisen

Annons

Hemlöshet är inget nytt problem. Den hemlöshet som nu breder ut sig bland nyanlända innebär dock att Sveriges kommuner står inför en omfattande social kris.

De budgetdebatter som ägt rum i kommunfullmäktigeförsamlingar runtom i landet de senaste veckorna har generellt varit dystra tillställningar. Fyra av fem kommuner tvingas skära ner på bland annat skola, socialtjänst och äldreomsorg nästa år, enligt en enkät från Dagens Nyheter (15/10). Lågkonjunkturen närmar sig, och då dras svångremmen åt.

Som om det inte vore nog med en ekonomisk kris står kommunerna också inför en inte lika uppmärksammad social kris: hemlöshet bland nyanlända. Tusentals tillfälliga kontrakt som tillfallit nyanlända löper ut nästa år, och var de personerna ska bo därefter är oklart.

Enbart i Göteborg riskerar 2 700 nyanlända att bli hemlösa nästa år när deras kontrakt sägs upp. I en ny rapport av Linda Jonsson, analytiker och bostadspolitisk expert på byggbolaget Veidekke, beskrivs denna hemlöshet som ”det sociala problemet som de politiska partierna glömde”.

Vissa kommuner har redan använt sig av akutlösningar. Förra året lade Malmö stad så mycket som 1 400 kronor per natt – sammanlagt 161 miljoner kronor – för att hyra lägenheter åt hemlösa från privata företag. Kommunens egna bostäder räcker inte till. Hemlösheten i Malmö har ökat med smått ofattbara 253 procent sedan 2015, och merparten av de hemlösa i staden är i dag utrikes födda.

Enligt Socialstyrelsens kartläggning från 2018 sticker Södertälje, Gävle, Kalix och Karlskoga ut som orter där hemlösheten är särskilt utbredd.

Hemlösheten är dock inte bara ett storstadsfenomen. Enligt Socialstyrelsens kartläggning från 2018 sticker Södertälje, Gävle, Kalix och Karlskoga ut som orter där hemlösheten är särskilt utbredd. I Södertälje anges andelen hemlösa till drygt 77 per 10 000 invånare.

Samtidigt saknar de flesta kommuner strukturer för att hantera problemet: bara en dryg femtedel av kommunerna har en övergripande plan för att motverka hemlöshet. Endast var tredje har en överenskommelse med lokala bostadsföretag och hyresvärdar för att se till så att personer som inte kommer in på bostadsmarknaden har tillgång till tak över huvudet.

Att försöka skaffa sig ett jobb och komma tillrätta i skolan blir inte lättare av att leva under sådana osäkra omständigheter.

För att komma tillrätta med hemlösheten på kort sikt har både Malmö och Göteborg infört nya, strikta riktlinjer. Hemlösa som inte har hälso- eller missbruksproblem begränsas till nödbostäder ett dygn i taget, eller en vecka åt gången för barnfamiljer. Att försöka skaffa sig ett jobb och komma tillrätta i skolan blir inte lättare av att leva under sådana osäkra omständigheter. Dessutom är det mycket dyrt för kommunerna.

Linda Jonsson avslutar sin rapport med ett antal frågor som både kommun- och rikspolitiker borde ställa sig. Hur ska kommunerna tillhandahålla bostäder till rimlig standard och pris med tanke på att nyproduktionshyror är så höga?

I vilken utsträckning ska man förlita sig på allmännyttans bostäder respektive upphandling från privata företag? Vilken hjälp ska man förvänta sig som hemlös, och vem ska stå för notan? Utan nya verktyg för att hantera hemlösheten har kommunerna snart ännu en kris på halsen.

Emanuel Örtengren