Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Annons

Länstidningen skrev igår (17/7) om den ALS-sjuka Södertäljeprofilen Marianne Eldebrink som avslutade sitt liv på en dödshjälpsklinik i Schweiz för fem dagar sedan. Idag kommer en läkare och professor med skilda åsikter om dödshjälp till tals i LT. Utgångspunkten för ställningstagandet i denna text är att varje människa äger sitt liv och därmed har långtgående rätt att besluta om det. Hur vi dör är en del av livet och därmed något som vi har rätt att påverka. En person med en obotlig sjukdom som innebär ett stort fysiskt lidande borde inte behöva leva vidare mot sin vilja. Dödshjälp bör därför under vissa omständigheter vara tillåtet i Sverige. Det handlar i grund och botten om självbestämmande och frihet.

Eftersom döden är oåterkallelig bör det däremot inte vara för enkelt att få rätt till dödshjälp. Det ska bara vara tillåtet under speciella omständigheter, exakt vilka dessa omständigheter ska vara är en inte helt enkel fråga. Men när reglerna om vem som har rätt till dödshjälp väl är beslutade så behöver de vara tydliga. En troligen rimlig begränsning är att bara en person med en obotlig dödlig sjukdom som innebär ett stort fysiskt lidande ska ha rätt till dödshjälp.

Varje människa äger sitt liv och har därmed långtgående rätt att besluta om det. Hur vi dör är en del av livet och därmed något som vi har rätt att påverka.

Den amerikanska delstaten Oregon tillåter dödshjälp för människor som bedöms ha högst sex månader kvar att leva, förutsatt att två läkare gör samma bedömning. Vidare krävs det bland annat att det går minst femton dagar mellan att den första begäran om dödshjälp kommit in och att medlet som ska användas skrivs ut. Med strikta kriterier, som exempelvis de i Oregon, ska det kunna vara möjligt att tillåta dödshjälp, utan att det leder till att dödshjälp tillåts alltför lättvindigt. Att dödshjälp är tillåtet behöver inte innebära att det blir vanligt. I de amerikanska delstaterna Oregon och Washington står dödshjälp för fyra respektive tre promille av alla dödsfall.

Ett tänkvärt argument emot dödshjälp, som tas upp på nyhetsplats i dagens LT, är att det anses strida mot läkaretiken om att aldrig skada. Läkarförbundet är på grund av bland annat detta emot dödshjälp. Läkaresällskapet tar, till skillnad från Läkarförbundet, däremot inte ställning för eller emot dödshjälp, men skriver att det i första hand är en medborgarfråga och att läkares argument “ska självfallet vägas mot andras argument, inte minst synpunkter från personer med egen erfarenhet att själva eller som närstående vara drabbade av svåra sjukdomar”. Det är en rimlig ståndpunkt. Reglerna kring sådana här principiella värderingsfrågor bör i slutändan beslutas demokratiskt. Däremot vore det olyckligt om de läkare som tycker att någon form av dödshjälp är fel ska tvingas utföra det. Om det går att lösa en situation med frivillighet istället för tvång är det förstnämnda alltid att föredra. Sammantaget möjliggör dödshjälp självbestämmande för människor med dödliga och smärtsamma sjukdomar. Även i livets slutskede behövs självbestämmande och frihet.

Annons