Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det tog för lång tid innan vi vände

Folke Bernadottes vita flyktingbussar krigsvåren 1945 blev ändpunkten för undfallenhet och blev startpunkten för den nya svenska flyktingpolitiken. Aldrig mer skulle vi hemfalla åt feghet.

Annons

Sedan 1945 är flyktingmottagande parallellt med nödvändig arbetskraftsinvandring hörnstenar i vår samhällsnorm. Vi har varit mottagarland för många flyende från kommunist- som fasciststater. Vi har tagit emot många utsatta folkgrupper. Flyktingmottagningen har varit styrd av asylprövning och ett fungerande maskineri. För några år sedan blev det en förändring då landets budskap var att vi har öppet för alla. Och så blev det också det flyktingkaos vi nu befinner oss i.

Det tog alldeles för lång tid innan vi vände och nu har all asylinvandring nära nog stoppats. Förra regeringens uppgörelse med Miljöpartiet till dagens panikåtgärder skickar oss tillbaka i tiden före Folke Bernadottes vita flyktingbussar. För alla de hundratusentals som offrat det mesta och tagit sig över dödens hav är det bisarrt att upptäcka att de svenska utfästelserna visade sig vara mest en tom kuliss.

Förre migrationsministern Tobias Billström (M) blev hudflängd då han sa att vi måste tala om flyktingvolymer. Skulle vi ha klarat av flyktingmottagandet skulle vi för länge sedan byggt ut och mobiliserat såväl samhället som civilsamhället. Nu befinner vi oss i en situation som är näst intill hopplös. För hur ska vi lyckas med den här integrationen?

Det tar cirka åtta år innan 50 procent av de nyanlända kommer i arbete. Det saknas bostäder, det saknas skolklasser, sjukvården går på knäna, socialsekreterarna har nästan räknats ut. Civilsamhället har på fler håll tagit ett stort samhällsansvar. Integrationen måste lyckas. Att vi gömde oss bakom käcka paroller får vi bistert reda upp.

Men hur? Var är den nya integrationen som vågar öppet möta såväl hopp som mörka krafter? Kulturkrockar har vi nu så det räcker med råge men ännu fegar vi. Långt in på hösten 2015 var hurtbullepolitiken legio. Socialdemokratiska ministrar talade om att vi kommer klara av detta tills kaoset var ett faktum. Statsminister Stefan Löfvens (S) omsvängning från jag bygger inga murar till att bygga murar tog blott några veckor. Inrikesminister Anders Ygeman (S) tal om att utvisa 80 000 flyktingar är en morbid verklighet.

De som offrat allt kommer givetvis inte alla snällt ta sin väska och återvända till det elände de flytt från. Baltutlämningen till Sovjetunionen 1945 var ohyggligt svår. Om Ygeman ska verkställa en massutvisning blir det som skedde då en västanfläkt mot vad som stundar.

fri debattör

Anders Hammarlind

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons