Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det finns mycket att lära av att lyssna på barnen

Annons

Våren 1986 ledde jag som lärare på förskollärarutbildningen i Södertälje ett projektarbete. En klass blivande förskollärare frågade 59 sjätteklassare i Ronna, Pershagen och Mariekäll hur de trodde de skulle ha det då de blev stora.

Anmäl text- och faktafel

De 12-åriga barnen beskrev sina drömmar om familj och barn, om att göra resor. bli filmstjärnor eller hockeyproffs, ha en man som ser ut som Richard Gere och så mycket, mycket annat. Framtiden fanns där i barnens sinnen, med en känsla hos de flesta att livet var hanterbart och kunde bli bra – bli som man hoppades.

Häromdagen tittade jag igen på den slutrapport jag då skrev. Tanken slog mig plötsligt: De här barnen är numera vuxna människor i 45-årsåldern. Hur blev det liv de drömde om?

Det var så tydligt att framtiden präglades av barnens skilda uppväxtvillkor. Det handlade mer om att äga och resa i Pershagen än i de andra skolorna. Känslan av vad livet kan bli är så starkt förankrad i uppväxtmiljön, i föräldrarnas liv och möjligheter.

Genom att lyssna på barn och ge dem tid att berätta, i skrift, i bild eller i tal, förstår vi vuxna bättre hur de uppfattar livet, vilka möjligheter de ser men även svårigheter och hinder. Barn som har kloka vuxna hemma eller i förskola och skola att anförtro sig åt har bättre möjlighet än andra att må bra som vuxna.

En uppsats bland de 59 berörde mig särskilt, skriven av en flicka i Mariekällskolan. Med den avslutade jag min rapport. Den genomsyrades av humor, omtanke, miljömedvetenhet och ett starkt engagemang – en känsla av att vilja och kunna påverka sitt och andras liv.

Vet inte vad du heter som skrev detta men önskar jag visste. Blev det som du önskade? Din framtidsdröm, skriven under en del av lektion, visar att det finns mycket att lära då vi ger oss tid att lyssna på barn.

Så här skrev du, starkt förkortat, då 12 år gammal, numera en mogen 45-årig kvinna. Tog du tillexempel striden mot de tajta brallorna?

”Jag kan ju fantisera lite: Jag vill ha en man utan gubbmage i alla fall. Jag vill egentligen ha en bra man. Bra familj, rolig och så, ingen tråkig hemmafamilj som sitter framför tv:n på kvällarna och glor – utan en ”pigg” familj som umgås och snackar med varann. Som har kul tillsammans och är vänner och polare lika mycket som familj. Som förstår varann och snackar problem med varann och inte bara ”ruttnar” bort.

Så vill jag ha många roliga vänner och polare som man kan gå ut och ha kul med. Så vill jag resa men inte till såna där turistställen precis.

Vad ska jag ”bli”? Jag vill ju bli en ”snäll människa” Som betraktas som kul, rolig, hygglig, trevlig, pålitlig, gullig, pratglad av mina vänner.

Och så till yrket: Ja, det är svårt. Jag har mina små funderingar. På dagis eller i nån liten affär. Nåt med kläder eller så eller på sjukhus. Kanske nåt med ”skönhet”, hårfrisörska eller sminkös. Modedesigner kanske – då ska jag rädda alla människor från ”tajta” brallor så de slipper falla offer för det.

På till exempel bussen skulle jag vilja att man kunde sätta sig ner bredvid nån och snacka

Bort med krig och atombomber och allt vad det heter.

Sen skulle jag hemskt gärna vilja att ALLA skulle bli litet kamratliga och vänliga mot varann. Så på till exempel bussen skulle jag vilja att man kunde sätta sig ner bredvid nån och snacka: Hej, jag heter…, jag bor här och där. Vad heter du? Utan att personen ifråga hoppar ur brallan och tror att man är smittad av sällskapssjukan.

Ja, det var lite fantasier, en del i alla fall. Jag hoppas vi har hjälpt er med undersökningen och att det går bra för er.

Ursäkta stilen! Lycka till.”

Om du som skrev det här känner igen dig så hör gärna av dig. Redaktionen har mina kontaktuppgifter

Staffan Olsson

före detta förskollärarutbildare i Södertälje

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons