Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den politiska journalistikens smörjmedel

Opinionsundersökningarna är den politiska journalistikens smörjmedel. Undersökningar som ger besked om vem som just nu leder i kampen om väljarna, vilken partiledare som har medvind och vem väljarna saknar förtroende för.

Annons

Opinionsundersökningarna ger svaret på vilka frågor väljarna tycker är viktiga och vilka de struntar i.

Tanken och matematiken bakom opinionsundersökningarna är enkel; genom att fråga ett urval av väljarna kan man få en någorlunda korrekt bild av vad alla väljare tycker. Detta är sant. Det kan vara värt att påpeka det ibland. Korrekt genomförda opinionsundersökningar ger en någorlunda sann spegling av verkligheten.

Det är dock viktigt att vara en kritisk läsare. Det grundläggande för att kunna dra några slutsatser är att det verkligen är ett slumpmässigt urval personer som har fått besvara frågorna. Är det besökarna på en tidnings hemsida eller att alla som vill får svara på en webbenkät, har undersökningen samma värde som ett horoskop.

En annan viktig punkt att uppmärksamma är att opinionsundersökningen ger svar på den fråga som någon har formulerat. Hur den frågan formulerats kan ha stor betydelse för vilka svar man får. Här finns det anledning att vara särskilt uppmärksam på olika opinionsundersökningar som beställts av intresseorganisationer, och inte minst på hur de väljer att tolka svaret.

En tredje punkt som man alltid måste ha i tankarna är att det finns en osäkerhet runt vad som är det verkliga värdet, även om undersökningen i övrigt är perfekt.

När ett parti i en undersökning får 7,9 procent, betyder det egentligen att stödet i valmanskåren ligger någonstans runt det resultatet. Oftast anges det att det verkliga värdet med 95 procents säkerhet ligger inom ett visst intervall. Om det verkliga stödet, om alla väljare tillfrågades, ligger på 7,9 procent kan därför en opinionsundersökning visa på 9,6 procent och en annan på 6,6 procent, utan att någon av dem är fel. Innan man gör alltför stor sak av skillnader mellan olika opinionsmätningar genomförda vid ungefär samma tidpunkt, är det ofta klokt att undersöka om det inte finns ett rätt stort område där undersökningarna överlappar varandra.

På samma sätt är det med jämförelsen mellan två mätningar genomförda av samma institut. Om båda mätningarna ligger inom intervall som överlappar varandra, talar man om att förändringen ligger inom felmarginalen, det vill säga trots att det enligt mätningen skett en ökning eller minskning, så kan det helt enkelt bero på slumpen.

När de vanliga undersökningarna om vilket parti väljarna tänker rösta på presenteras, finns det ofta uppgifter om osäkerhet och antal intervjuade. När det gäller andra undersökningar är det ofta betydligt sämre. Den undersökning som genomförs vad gäller förtroendet för partiledarna saknar till exempel uppgift om felmarginal. Trots det får undersökningen stor uppmärksamhet och resultatet används för att dra slutsatser om partiledarens popularitet är på nedåtgående eller inte. På samma sätt är det med undersökningen om vilka frågor som är viktigast för väljarna – undersökningarna redovisas oftast utan att osäkerheten anges.

Har man bara allt detta i minnet ger olika opinionsundersökningar stora möjligheter till fördjupad analys. Opinionsundersökningarna är inte bara smörjmedlet i den politiska journalistikens sportinspirerade referat av politiken, utan grunden för en seriös analys av vad som sker i väljarkåren och varför.

Annons