Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Del 2: ”Kommuner måste ställa upp”

 
Gangsterkriget
Visa alla artiklar

Kommunernas motvilja att ta emot skyddade personer är inte ny.
– Det är ett problem som vi brottats med länge, säger Mikael Hiljegren vid polisen.

Det är ofta en lång dust att få kommunerna att ta emot personer som behöver skydd.

– Problemet är att vi ska stå för skyddet och kommunerna för kostnaden. Vi har ingen budget att hjälpa och kommunen har varken kunskap eller möjlighet att skydda någon, säger en polis som vill vara anonym.

Mikael Hiljegren, samordnare för personskydd vid polisen, säger att det inte är utrett över huvud taget vilket ansvar kommun respektive polis har och han har själv varit med om att diskutera skyddsfrågor med både höga kommunchefer, länsstyrelser och Socialstyrelsen för att hitta lösningar.

– Det finns en motvilja hos kommuner hela tiden och det är klart att kommunerna reagerar på vad de anser vara problem som importeras i deras kommun. Deras pengar ska ju räcka till så mycket annat, som skola, vård och omsorg, säger Mikael Hiljegren.

Det kan också vara skillnad vilka skyddspersoner det handlar om.

– Om kvinnor och barn är drabbade får de hjälp av de flesta, men män får ingen empati, säger en annan polis som också vill vara anonym.

Ibland förstår socialhandläggarna problemet, medan cheferna inom socialtjänst och kommun inte är lika förstående.

Mikael Hiljegren säger så här om problemet:

– Avhoppande kriminella är inte helt enkla människor att ha och göra med. Men ingen föds som kriminell och man måste hjälpa dem – men någon måste ta kostnaden och ingen vill sitta med Svarte Petter.

Just kostnaden är en stötesten. Flera poliser förklarar att för den som levt brottsligt och är van vid ett visst överflöd, till exempel fina bilar, kläder och lägenheter, är det svårt att plötsligt ha en betydligt lägre standard.

– Ersättningen från socialen är enligt norm för överlevnad. De som har haft problem med kriminalitet kan behöva lite extra pengar i början innan de till exempel får matlagningen i vardagen att fungera. Vi försöker sätta lite högre krav på socialtjänsten för att de ska förstå det, men får nästan aldrig gehör, säger en polis.

Mikael Hiljegren säger att polisen alltid försöker att hjälpa skyddspersonen att komma i gång på det nya stället.

– Det är inte lätt när man inte känner någon. Jobb och utbildning brukar hjälpa till, men vi kan inte göra allt själva, säger han.

Mikael Hiljegren menar att det är en statlig an- gelägenhet eftersom det är staten och inte kommunen som äger problemet om ingen vill vittna.

– Ett förslag är att Socialstyrelsen kommer med en rekommendation att kommuner måste ställa upp och hur de ska göra det. Men det bästa vore kanske om staten genom polisen hade hela ansvaret. Det handlar ändå inte om så stora pengar, säger han.

- - -

Justitieminister Ask vill inte svara på hur problemet ska lösas

– Alla som behöver hjälp och skydd ska få det, säger justitiedepartementet. Men ministern själv ställer inte upp på intervju om hur det ska gå till.

LT försökte i en månads tid få en intervju med justitieminister Beatrice Ask (M) men hon hinner inte svara på frågor, hälsar hennes pressekreterare.

Justitiedepartementet har i stället kommit med ett skriftligt svar på LT:s frågor.

Där står att hjälp och skydd till utsatta personer kan bestå av olika åtgärder, som rådgivning, bevakning, och skyddat boende under begränsad tid.

”I vissa fall kan mer ingripande åtgärder vara nödvändiga, det viktiga är att en bedömning sker i det enskilda fallet och att den utsatte får leva ett så normalt liv som möjligt. Polisen har rutiner för att hantera dessa situationer”, står det.

Enligt socialtjänstlagen har kommuner i uppgift att jobba för att den som utsatts för brott får stöd och hjälp.

”Utsatta kvinnor och barn är naturligtvis viktiga i sammanhanget men ansvaret avser alla brottsutsatta personer”, skriver justitiedepartementet och fortsätter: ”Nyckeln för ett fungerande skydd handlar om samverkan mellan polis och kommun där båda parter förstår sin roll och sitt ansvar i det enskilda fallet”.

Några närmare svar på hur skyddet ska stärkas och ändras eller vad som görs åt polisens missnöje och kommunernas motvilja ges inte.