Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sverige klarar sig väl när det gäller flyktingar i arbetslivet

Annons
Heléne Fritzon (S) och Peter Lundgren (SD) debatterade flyktingar under Europaparlemntsvalrörelsen. Foto: TT

”Sverige ska ta emot så många flyktingar som vi klarar av.” Det sa Peter Lundgren, Sverigedemokraternas toppkandidat i EU-valet när han svarade på en fråga från Heléne Fritzon (S) i Sveriges televisions debatt före valet.

Ett anmärkningsvärt svar för att komma från en ledande SD-representant.

Anmäl text- och faktafel

För mig är detta självklart: vi tar emot så många flyktingar som vi klarar av att ge ett gott mottagande om de söker sig hit. De fyra första månaderna i år var det 7 000 personer som sökte asyl i Sverige. Att ta emot dem väl bör inte vara ett stort problem för vårt rika och välorganiserade land.

Men det är förstås inte så Peter Lundgren menar. Han sa i debatten att Sverige har en katastrofal flyktingpolitik som vi nu försöker exportera till andra länder i Europa. Han vill, såvitt jag förstår, inte att en enda flykting ska nå fram, varken till Sverige eller till det övriga Europa.

Jag är glad över att Sverige har gett flera 100 000 människor möjligheter till ett betydligt bättre liv här i Sverige än de annars skulle ha haft. Och verkligheten bakom detta är en annan än den nidbild av katastrof som Sverigedemokraterna brukar teckna upp.

Sverige är ett av de länder som lyckats allra bäst med att utlandsfödda ska komma i arbete.

Varje dag kom i medeltal mer än 80 nya flyktingar eller anhöriga till flyktingar in i det svenska arbetslivet under perioden 2015–2018. I hög grad en följd av samhällsinsatser efter den stora flyktingvågen hösten 2015. Andelen som hade jobb 90 dagar efter slutet av sin etableringsperiod ökade från 24 procent till 39 på dessa tre år (Statistiska Centralbyrån, SCB, ”Arbetsmarknadssituationen för flyktingar och flyktinganhöriga 2010-2018”).

Det har uppmärksammats mycket, särskilt under valrörelsen 2018, att skillnaden mellan inrikesföddas och utlandsföddas sysselsättning är stor i Sverige. Det är sant, men det beror i huvudsak på att de inrikesföddas sysselsättningsgrad är hög i vårt land.

Av de utrikesfödda i Sverige var 62 procent sysselsatta 2017. Genomsnittet inom EU är 60,2 procentenheter – lägre än i Sverige. Av 35 länder i en lista som upprättats av Eurostat (28 EU-länder plus Island, Norge, Schweiz och fyra länder till) är det 13 där sysselsättningen för utlandsfödda är högre än i Sverige.

Men i dessa 13 länder är en hög andel av invandrarna födda inom EU och i mindre grad att betrakta som flyktingar. Flyktingar har oftast större problem än andra migranter med att skaffa jobb i ett nytt land. Sverige har därför haft en svårare uppgift än nästan alla andra länder i Europa att få in utlandsfödda i arbetslivet – och ändå lyckats bland de bättre.

Sysselsättningsgraden för personer födda utanför EU är i Sverige väl så hög som i Norge och Danmark

Vägen in i arbetslivet går, för flyktingar liksom för andra, i många fall via kurser, utbildningar och rehabiliteringsinsatser som samhället ställt upp med. Syftet är att ingen ska behöva komma i jobb genom att godta dåliga arbetsvillkor. Det har lyckats i stor utsträckning. Människor ska inte behöva krypa under staketet till den svenska arbetsmarknaden. De ska ha rätt till stöd att skaffa sig den kompetens som behövs för att kunna låsa upp grinden och gå med rak rygg in i arbetslivet.

Problemen är ändå, som bekant, alltjämt mycket stora. Arbetslösheten är ännu på tok för hög bland nyanlända. Mycket mer måste göras för att öka sysselsättning och bekämpa arbetslöshet inom alla grupper, inrikes födda såväl som utlandsfödda. Men de metoder som kan lyckas är alldeles uppenbara. De bygger på att samhället ger ökat stöd för människor att utvecklas.

Till sist. I dagarna kom en rapport om integrationen av immigranter i de nordiska länderna, som pekade på ”sysselsättningsgapet” i Sverige mellan inrikesfödda och utlandsfödda. Sverige kan behöva göra mer än de andra nordiska länderna för att förbättra sin politik, står det i rapporten som beställts av Nordiska ministerrådet och utarbetats under ledning av den svenske ekonomiprofessorn Lars Calmfors.

Men Calmfors-gruppen har gått i samma fälla som många andra. Att Sverige har större ”gap” i sysselsättning mellan inrikesfödda och utlandsfödda än många andra länder beror mest på att sysselsättningen för inrikesfödda är särskilt hög hos oss men även på att andelen flyktinginvandrare är hög. Sysselsättningsgraden för personer födda utanför EU är i Sverige väl så hög som i Norge och Danmark, vilka i sin tur hör till de bästa i Europa, och högre än i Finland. ”Sysselsättningsgapet” är allvarligt och måste bekämpas. Men Sverige är absolut inte ”sämst i klassen” i att få invandrare in i arbetslivet. Snarare tvärtom. Calmfors-gruppens rekommendationer bör inte riktas speciellt till Sverige utan till alla länder.

Bosse Elmgren

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons