Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Situationen för de kristna i Syrien har förvärrats

Annons
Ruinerna av en kyrka i den syriska byn Tal Jazeera. Foto: Hussein Malla/AP Photo

Den arabiska våren. Det låter som titeln på en vacker roman, men handlar i själva verket främst om unga människors drömmar om fria liv i ett fritt samhälle, om rätten att få tycka vad man vill, tro vad man vill och kanske den största utmaningen av de alla – att få säga vad man vill.

2011 kom denna vår till Syrien. Men det var inte med glädje, harmoni och demokrati. Det var med stupade kroppar som färgade gator, parker, kyrkor och skolor.

Anmäl text- och faktafel

Kriget i Syrien handlar inte längre om strävan efter demokrati, den kanske aldrig har handlat om det heller. Men det vi ändå kan komma fram till är att det inte gått som önskat.

Kurdiska styrkor patrullerar utanför staden Qamishli. Foto: Manu Brabo/AP Photo

I dag styrs mina föräldrars hemstad Qamishli av kurder, mina släktingars hemprovins, Idlib, av islamister och resterande släkt lever under Bashar al-Assad. Olika lagar gäller på olika ställen. I Qamishli har flera armeniska, assyriska/syrianska skolor tvingats stänga och hus ägda av kristna har konfiskerats. De kurdiska myndigheterna vill tvinga de kristna skolorna att undervisa i det kurdiska språket, något som är helt oacceptabelt. Urbefolkningen lever under förtryck.

I mars är det åtta år sedan som den arabiska våren kom till Syrien – och inbördeskriget startade. Foto: Jaber al-Helo/AP Photo

Islamisterna regerar i Idlib-provinsen. De vill införa islamistiska lagar som ska gälla alla invånare, oavsett religion. Religionsfriheten förblir en dröm, urbefolkningen lever under förtryck.

Det som varit en av de största faktorerna i att kriget fortfarande är ett faktum är att väst underskattade stödet för Assad.

Stödet för Assad var stort i början av kriget. Assad hade majoriteten av de kristna och alawiterna på sin sida och många därtill. Stödet var större än för andra diktatorer i norra Afrika som också drabbades av långa inbördeskrig. Det fanns samtidigt ett stort motstånd. Men det som varit en av de största faktorerna i att kriget fortfarande är ett faktum är att väst underskattade stödet för Assad.

En hjälparbetare från organisationen Vita hjälmarna tar hand om ett litet barn som skadats i en kemvapenattack i staden Douma i april förra året. Foto: Syrian Civil Defense White Helmets/AP Photo

Efter åtta år ser kriget ut att sluta i Assads favör.

Var det detta man ville uppnå med Syrien? Inbördeskrig, miljontals offer och flyktingar, en hel förlorad generation som inte fått gå i skolan? Ville man starta ett krig mot Assad för att sedan låta honom fortsätta styra, som om man började i en punkt på en cirkel för att gå hela vägen runt – inbördeskriget – och för att sedan hamna på samma punkt igen – Assad som president?

Då kan jag säga att man inte behövt göra det! Att folket fick genomlida allt besvär för ingen politisk ändring alls, ett instabilt land med olika styren.

Förtyck mot kristna fanns innan inbördeskriget också men inte i samma utsträckning som nu.

De kristna lever under mycket större förtryck i dag än vad de gjorde innan inbördeskriget. Förtyck mot kristna fanns innan inbördeskriget också men inte i samma utsträckning som nu. De hade aldrig fått uppleva att kyrkor bombades, hus konfiskerades, skolor tvingas ändra läroplan för att kunna vara verksamma. Det får de göra nu.

Trots bristen på mänskliga rättigheter, en totalitär regim och stor kontroll av befolkningen så hade kristna i Syrien rättigheter. Rättigheter som i dag har bytts ut till skräck, terror och massflykt.

Detta är ännu ett misslyckat experiment i Mellanöstern eller vad säger ni, USA och Ryssland?

Sarkis Khatchadourian (S)

ledamot i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, ordförande SSU Södertälje

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons