Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oktobers dominans – i den kulturella långbänken

Artikel 14 av 23
Kartläggning: Oktoberteatern
Visa alla artiklar

Annons
Under många år satte Slávateatern stark prägel på kulturutbudet i Södertälje – bilden är från en föreställning på Tom Tits experiment. 2005 flyttade Sláva till Botkyrka. Foto: Cia Karlsson

Oktoberteaterns dominerande kulturposition i Södertälje kommun är sannerligen ingen färskvara. Det är en rejäl långbänk av oföränderlighet och politisk beslutsångest med snudd på svenskt rekord.

Anmäl text- och faktafel

Några av LT:s läsare kanske ännu minns att det skapades en teater i Södertälje som hette Sláva. Jag flyttade den till Huddinge kommun när en herre vid namn Nejman, synnerligen passande för övrigt, ämnade sänka vårt kulturbidrag från 200 000 till 150 000 kronor. Samtidigt fick Oktoberteatern en bit över tre miljoner. Lägg till lika mycket från Kulturrådet och en miljon från landstinget så har ni en hel massa pengar.

Jag minns väl att jag då försökte få politikerna att fatta att vi spelade våra föreställningar i kommunen med ett bidrag på cirka trettio kronor per biljett medan Oktoberteatern – som redan då gjorde sig mest kända för att spela fenomenalt lite – fick ett samlat bidrag från kommun, landsting och kulturråd som innebar att de sponsrades med upp till tusen kronor per biljett.

När denna uppenbara orimlighet påpekades för kulturpolitikerna i kommunen vände de på klacken och gick in i den kulturella tystnadsgarderoben. På den tiden, runt 2004 var Sláva stora internationellt sett och med lysande recensioner i utländsk media.

För Södertälje handlade det i slutändan i alla fall bara om att säkra Oktobers ekonomi och Teater Sláva, som hade varit uppstickare i Oktobers domäner, tvingades lämna kommunen. Det fanns då ingen politiker som vågade stå upp för förändring, utan varje Oktoberavtal satt som ett svart hål i kulturbudgetens smäck och ingenting blev över till de övriga kulturskaparna.

Det finns flera som har kapaciteten att utveckla sina kulturidéer i kommunen i högt tempo. Är det då i alla fall Oktober som ska ha alla bidrag?

I varje ansökan jag gjorde till kommunen för Teater Slávas räkning påpekade jag detta, men fick bara pinsamma bortförklaringar till svar. År efter år. Till och med när vi totalhyllades på Fringefestivalen i Edinburgh. Tala om kulturell kommunal intelligens!

Nu har Sláva lämnat sedan länge, och jag har också av andra skäl lämnat Sláva. Men för tusan, kulturlivet måste vara föränderligt för att kunna utvecklas.

Det finns flera som har kapaciteten att utveckla sina kulturidéer i kommunen i högt tempo. Är det då i alla fall Oktober som ska ha alla bidrag? Vad anser tjänstemännen? Vad tycker politikerna? Varifrån kommer denna totala beslutsfeghet? Alltså, kom igen nu Södertälje kommun!

När regissören Peter Oskarsson under larm och dunder fick lämna Folkteatern i Gävleborg var det för att teatern sponsrade varje biljett med omkring 700 kronor – det var då lika mycket som Dramaten. Ingen kom då på att en biljett på Oktoberteatern var lika dyr för skattebetalarna – inget larm här inte.

Ungefärlig budget i dag för Oktoberteatern (från officiella källor):

Bidrag Statens kulturråd: 2 899 000 kronor (Kulturrådets hemsida - bidrag)

Bidrag landstinget: 900 000 (landstingets hemsida)

Bidrag Södertälje kommun: 2 241 000 (kommunens hemsida)

Hyresbidrag: 1 522 000 (kommunens hemsida)

Summa bidrag: 7 562 000 kronor

Därtill kommer egna biljettintäkter på 295 000 kronor och från sålda föreställningar på 130 000 kronor (Oktobers årsredovisning).

Summa intäkter: 7 987 000 kronor

Oktobers egen föreställningsstatistik visar en total publik på 10 799 besökare. Totala antalet evenemang uppgick till 240 – fördelat på 145 föreställningar, 78 workshops och 17 övriga evenemang.

Dela bidragssumman (7 562 000 kronor) med aktiviteterna så ser du att skattemedel subventionerar varje evenemang (240) med 31 508 kronor per föreställning, eller 52 152 kronor om du bara ser till de egna produktionerna.

Varje enskild besökare (10 799) sponsrades med 701 kronor per biljett.

Det är helt klart att det i Södertälje kommun finns kulturell kraft, intelligens och vilja.

Sopa undan det gamla dammet, skapa regelbundna korsdrag, sätt ett pris på varje publik i varje spelad föreställning oavsett grupp och ge ett bidrag i relation till antalet åskådare. Förslaget innebär att varje kulturarbetare måste verka utifrån samma förutsättningar. Det heter på ren svenska ”att göra rätt för sig och sina skattepengar”.

Erik Norlin

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons