Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nationalismen – en förutsättning för fred och frihet

Annons
Sveriges nuvarande statsminister Stefan Löfven och Storbritanniens förutvarande premiärminister Winston Churchill.

Det har på sistone riktats kritik mot nationalismen från exempelvis liberalt och socialdemokratiskt håll. Kritikerna framställer nationalismen som fientlig till fred och frihet.

Anmäl text- och faktafel

Vad nationalismens belackare som en Stefan Löfven (S) eller en Jan Björklund (L) inte inser är att nationalismen faktiskt är en förutsättning för fred, frihet och självbestämmande.

Den svenske frihetskämpen Engelbrekt Engelbrektsson – som för övrigt ville gräva en kanal i Södertälje för att förbinda Saltsjön med Mälaren – reste på 1400-talet upprorsfanan mot utländska fogdar utifrån en nationalistisk inställning. Samma sak med Gustaf Eriksson Vasa, som med hjälp av bland andra dalkarlarna avslutade den danska överhögheten i Sverige och den 6 juni 1523 valdes till svensk konung i Strängnäs domkyrka. Hade det inte varit för nationalisterna Engelbrekt och Gustaf Vasa hade inte Sverige blivit ett fritt och självständigt rike.

Nationalism och patriotism var vägledande när kolonisterna i Nordamerika gjorde uppror mot det brittiska imperiet och 1776–1783 genom den amerikanska revolutionen gav upphov till Amerikas förenta stater (USA), som i dag är världens viktigaste demokrati.

Symbolgestalten framför andra i denna kamp, Storbritanniens premiärminister Winston Churchill, vägrade låta sitt land bli en del i en av nazisterna ledd europeisk superstat.

Kampen mot nationalsocialismen under andra världskriget 1939-1945 hade inte varit möjlig utan en nationalistisk strävan efter frihet, fred och oberoende från Balkan i söder till Skandinavien i norr. Symbolgestalten framför andra i denna kamp, Storbritanniens premiärminister Winston Churchill, vägrade låta sitt land bli en del i en av nazisterna ledd europeisk superstat. Andra allierade ledare hade i princip samma inställning.

Inte heller hade den judiska staten Israel kunnat uppstå 1948 utan den nationalistiska strävan som kallas sionism och som ligger till grund för Israel, Mellanösterns enda fungerande demokrati, som nation till dags dato.

Jag är den förste att vidgå att extrema och aggressiva former av nationalism skarpt måste fördömas. Det var denna typ av nationalism som fick den bosnienserbiske extremisten Gavrilo Princip att avlossa de ödesdigra skotten i Sarajevo 1914 och ge upphov till första världskriget. Det är likväl också så att efter första världskriget uppstod en rad nya stater på nationell grund.

Om vi blickar ut över Europa i dag skönjer vi en ökad strävan från såväl regeringar som partier att lösgöra sig från den Europeiska unionens (EU) överstatliga strävanden. Det är detta i grunden sunda fenomen som diverse tyckare av skiftande dignitet brännmärkt som farlig nationalism respektive högerextremism/populism.

Per Albin Hansson (S), svensk statsminister 1932–1946.

Detta var temat för Stefan Löfven när denne drog igång Socialdemokraternas EP-valrörelse i Upplands Väsby nyligen. Statsministern är dock ute på mycket djupt vatten. Dels är de nationalistiska strömningar vi ser prov på i dagens Europa av det helt igenom fredliga slaget, dels har svenska socialdemokratiska ledare i det förflutna inte haft några problem med att anamma nationalismen.

Således är yttrandet ”Sverige åt svenskarna”, en av Per Albin Hanssons (S) enligt min uppfattning mer minnesvärda paroller.

Faktum är att vare sig socialdemokratin, liberalismen, konservatismen eller ens kommunismen utgör motsatser till nationalismen. Historien har eftertryckligt visat att man kan vara anhängare av alla dessa ideologier och samtidigt vara nationalist.

Tommy Hansson (SD)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons