Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Stängningen av Vidar Rehab – ett liberalt haveri

Artikel 11 av 13
Vidarkliniken läggs ner
Visa alla artiklar

Annons
Anna Starbrink (L), regionråd med ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågor. Foto:  Frida Rönnholm

Stängningen av Vidar Rehab i Järna upplevs av många som ett avgörande svek mot politikernas löften om valfri vård. Och att det är en politiker som betecknar sig som liberal, som varit pådrivande, upplevs fortfarande chockerande.

Anmäl text- och faktafel

I ett debattinlägg (LT, 9 mars) försöker Anna Starbrink tona ner den ideologiska bakgrunden till att dåvarande landstinget sa upp rehabavtalet med Vidarkliniken, och därmed i praktiken de ekonomiska förutsättningarna för kliniken att arbeta vidare. I stället försöker hon hävda att det bara handlar om att ”samma krav ställs på alla vårdgivare”.

Men i en intervju i LT, då avtalet avslutades, klargjorde Starbrink att ”vi kommer aldrig att upphandla antroposofisk medicin så länge jag är hälso- och sjukvårdslandstingsråd”. Och: ”Jag tycker inte att alternativmedicinska inslag ska finnas i den offentligt finansierade sjukvården. Jag tycker inte att det är seriöst”. Liknande uttalanden gjorde hon redan före prövningen av Vidarkliniken hade påbörjats. De politiska direktiven var kristallklara.

Läs Tomas Karlsson: Nedläggningen av Vidar rehab – en seger för enfalden

Det här är en dramatisk förändring av den politik som förts i Sverige de senaste 30 åren. Fram till slutet av 1970-talet utmärkte sig Sverige internationellt genom sin auktoritära sjukvårdspolitik. Staten vet bäst vilken vård medborgarna ska ha.

De liberala idealen är begravda, åtminstone inom sjukvården Region Stockholm.

Efter regeringsskiftet 1976 började ett liberalt nytänkande ta över, och jag hade själv förmånen att få delta i detta. Det var bra med mångfald och valfrihet. Detta skapade utrymme för erfarenhetsbaserade alternativ inom vård, skola och omsorg. Dåvarande Folkpartiet spelade en pådrivande roll. Detta synsätt avspeglades i landstingets förutvarande avtal med Vidarkliniken så här: ”Målet är att för länets befolkning säkerställa tillgången till komplementära och alternativa rehabiliterings- och behandlingsmetoder med antroposofisk inriktning. Dessa ska integreras med den traditionella skolmedicinen.”

”Vi ska ha samma krav på alla vårdgivare. Det handlar om två delar”, säger Starbrink:

1) Dels vad som är och får kallas sjukvård och medicinsk behandling. Det avgörs av medicinsk sakkunskap och regleras av Socialstyrelsen.

På den här punkten har inte Vidarkliniken brustit. Man har påstått att en utvärdering gjord av konsultbolaget Helseplan skulle visa på allvarliga brister i journalföringen, och att Vidarkliniken inte uppfyllde kravet på att skolmedicin ska ligga till grund för verksamheten. Men om man läser Helseplans rapport ser man att detta inte stämmer. Bristerna i journalföringen gällde 2013–2014, och åtgärdades, enligt Helseplan med ett nytt datoriserat journalsystem 2015 och i fråga om skolmedicin sade sig Helseplan inte ha underlag att bedöma saken. Andra utvärderingar visade samtidigt att Vidarkliniken visst uppfyllde kraven.

2) Dels vad vi som sjukvårdshuvudmän använder sjukvårdens resurser till. Det handlar om invånarnas skattepengar och den frågan avgör vi i det demokratiskt valda Region Stockholm.

Där har vi det! Det handlar inte om valfrihet för patienterna utan för Region Stockholm. Före Starbrink gav man patienterna rätt att välja vård så länge kriterierna under 1) var uppfyllda. Nu är vi tillbaka till 1950- och 60-talens förmyndarsamhälle.

De liberala idealen är begravda, åtminstone inom sjukvården Region Stockholm.

Pär Granstedt (C)

samhällsanalytiker och tidigare riksdagsledamot

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons