Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Att förändra eller bevara – det är frågan

Annons
Telge bostäder bygger högt på Stockholmsberget.

I en krans runt Stockholm hittar vi ett antal orter, där personer som levde för länge sedan fortfarande skulle känna igen sig i de centrala delarna: bland annat Norrtälje, Vaxholm, Trosa, Mariefred, Strängnäs och Sigtuna. De har alla valt att bevara och vårda sin miljö.

Anmäl text- och faktafel

Södertälje har valt en annan väg och människor som inte för så många decennier sedan flyttade från staden skulle i dagsläget ha svårt att känna igen sig vid en promenad i centrum. I stället för att bevara och vårda har sedan 1960-talet rivningsvågor svept fram över staden och även vackra, välbevarade och felfritt funktionella byggnader har fått skatta till förgängelsen.

Till detta ska också adderas den närmast hysteriska förtätningsvåg som de styrande på senare år utsatt, och fortsatt utsätter, staden för. Bilar ska i det närmaste bannlysas och alla öppna ytor riskerar att bebyggas. Grönområden ska naggas i kanterna varhelst det är möjligt. Det räcker inte heller med någon låg byggnation, utan inriktningen tycks vara lika himmelssträvande som vid bygget av Babels torn. Den senaste byggnaden på Stockholmsberget illustrerar tydligt detta.

Vad tjänar nu denna förtätning för syfte? Att skapa en bebyggelse där gatorna likt djupa raviner utestänger ljus och i stället orsakar isande vindar är det svårt att se något positivt i. Visserligen blir gator och ledningsdragningar kortare så att kommunen kanske sparar in några skattekronor, men dessa äts snabbt upp med råge – det är inte bara dyrare att bygga på höjden, även drift såväl som underhåll rusar i höjden.

Till detta kommer också ökade risker vid brand och exempelvis elavbrott, hur många klarar av att gå sexton trappor upp och ner?

Man säger sig vilja locka turister till staden, vilket rimmar illa med en bilfientlig kultur med en parkeringsstrategi som skrämmer mer en attraherar. Bromma fick nyligen ”skrota” sin parkeringsstrategi som varande lagstridig och man kan undra vilka trafikreglerande skäl man har för parkeringsautomater i villaområden. Och hur kommer det sig att terrängkörningsförordningen tillåter parkering i terräng men att det inte är tillåtet i Södertälje? Ses parkering endast som en lukrativ inkomstkälla?

Borlänge och Södertälje hamnar högt på listan över Sveriges fulaste städer. Att Borlänge saknar kontakt med Dalälven är lätt historiskt förklarat eftersom pappersbruk och järnverk behövde ligga vid vatten. Att Södertälje avskärmar sig från strand och vatten är mer obegripligt. Jämför till exempel med Strängnäs, Nynäshamn, Nyköping och Kalmar, som till turisters och boendes fromma använder vatten och stränder för att höja trivsel och attraktionskraft.

Man kan nästan undra om det långsiktiga målet är att kunna fylla igen Inre Maren. Denna tidigare så levande vattenyta liknar mer och mer en groddamm.

Strindberg skrev i Esplanadsystemet att ”Här rivs för att få ljus och luft”. I Södertälje gör man tvärtom

Det bruna huset bakom gamla rådhuset, med ett namn som mest påminner om en järnvägsstation i USA, har effektivt avskurit den siktlinje mellan Stora Torget och Läroverket som stadens tidigare fäder medvetet skapade. Kontakten mellan Inre Marenområdet och Kusens backe planerar man nu också att förinta. Strindberg skrev i Esplanadsystemet att ”Här rivs för att få ljus och luft”. I Södertälje gör man tvärtom vilket förmodligen även försämrar kvaliteten på den luft vi andas.

Saltsjötorget, som det hetat sedan urminnes tider, har döpts om till Marenplan och namnet överförts till en öppen plats som aldrig legat vid Saltsjön och aldrig kommer att göra det. Den 11 maj 1908 erbjöd cigarrhandlare Th Gustavsson samt fröknarna Lydia och Eva Werming drätselkammaren en donation om två gånger 10 000 kronor. Villkoret var att hela det triangulära området för all framtid skulle vara ett obebyggt och grönt område. ”All framtid” och ”grönt” har tydligen för kommunen en annan innebörd än för gemene man.

Det är hög tid för kommunen att hejda sig något i den, i mångas ögon, förstöring av staden som pågår. Hejda sig och tänka igenom vilken miljö som i det långa loppet bäst gagnar stadens invånare och fundera över hur fint det kan vara att bevara. Det går aldrig att ångra sig i efterhand.

Erik Stenborg

 

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons