Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Biskop Mikael Mogren om folkmordet 1915 – cirka 75 procent av de assyrier/syrianer som bodde i området dödades

Det är ingen tillfällighet att Folkmordet 1915 alltmer uppmärksammas över världen och så även i Sverige. Den 24 april 1915 deporterades cirka 200 kristna journalister, författare, konstnärer och andra intellektuella från Konstantinopel, dagens Istanbul. Det blev startskottet för en massutrotning av kristna som omfattat miljoner döda. Många av ättlingarna till de överlevande bor i dag i Sverige, särskilt i orter som Södertälje, Västerås och Örebro.
Det skriver biskop Mikael Mogren. Efter sin prästvigning 1996 bodde och arbetade han som pastorsadjunkt i Brunnsäng. Det var början på hans kontakter med kristna orientaler.

Annons

I alla tider har människan blivit berörd av stjärnhimlen, och jag förstår dem. Stjärnhimlar tillhör människans starka upplevelser. Det blir varmt i kroppen när jag tänker på nätterna då vi sov under stjärnorna i Tur Abdin. Långt borta i horisonten glimmade gränsposteringarna mot Syrien. Över oss gnistrade stjärnhimlen. Enligt legenden var det i den här trakten som Österns stjärntydare sammanstrålade. Under ett möte utvalde de vilka vise män som skulle fortsätta färden till den nyfödda konung som enligt tecken på stjärnhimlen just hade blivit född. Den fortsatta berättelsen står i Matteusevangeliet.

De tre vise männen lämnar sina gåvor till Jesusbarnet. Målning av Bartolomé Esteban Murillo från 1660.

När jag låg och tittade på stjärnorna hade jag ett täcke som var ungefär en decimeter tjockt och av tagel. Det var varmt trots att nattkylan bet i ansiktet. Vi sov på det platta taket till ett av de äldsta klostren i världen, Deir Zafaran. Det ligger i sydöstra Turkiet, på gränsen till Syrien, i regionen Tur Abdin. Det kallas Saffransklostret eftersom det är byggt av en gul sandsten som gör att det väldiga byggnadsverket lyser som en saffransdeg över det omgivande slättlandet.

Klostret har i snart 2 000 år fungerat som fästning för uråldrig kultur och bildning. Stjärnhimlen över oss när vi sov på taket, det är mitt starkaste minne från en flera veckor lång utbildningsresa tillsammans med Uppsalastudenter från syrisk-ortodoxa kyrkan och från Svenska kyrkan. Det var omtumlande att uppleva spillrorna av det som en gång var en blomstrande kristen kultur. I dag bor cirka 5 000 kristna i regionen. De utgör en urbefolkning som för bara 30 år sedan var fyra gånger så stor. Tur Abdin är en platå på västra stranden av Tigris, i skarven mellan Syrien och Turkiet. Regionen har långt ifrån alltid har varit turkisk.

Deir Zafaran i Tur Abdin är det äldsta klostret i världen. Foto: Nevit Dilmen

På svenska råder det språkförvirring om vilka assyrier/syrianerna är. De som bor i Tur Abdin är medborgare i republiken Turkiet, som upprättades 1923. Även landet Syrien är en statsbildning från 1900-talet och dess medborgare kallas syrier. Assyrier/syrianerna däremot är en kristen folkgrupp i alla länder i Mellanöstern och numera även spridda över hela världen. De kallar sig även syrisk-ortodoxa efter sin kyrkliga hemmahörighet. Under 1900-talet blev det vanligt att benämna sig efter sina förkristna anor i Assyrien, alltså det forna tvåflodslandet Mesopotamien mellan Eufrat och Tigris. Därav namnet assyrier.

Enligt traditionen är lärjungen Petrus den förste biskopen av Antiokia. Målning av Peter Paul Rubens från 1612.

Redan i första generationen efter Jesus verkar kristen tro ha slagit djupa rötter i den här delen av världen. Lärjungen Petrus kom efter Jesu död till regionen och blev enligt traditionen den första biskopen av Antiokia. I den successionen står dagens patriark av Antiokia – Ignatius Aphrem II Karim – som är assyrier/syrianernas andliga överhuvud.

Han residerar numera i Damaskus och står som en levande garant för att alla de som är spridda över världen har sitt rotfäste i en kultur som byggde mosaikklädda palats med fontäner samtidigt som nordeuropéerna slogs med stenyxor. Länderna runt östra Medelhavsområdet är fyllda med uråldrig historia. Här är Bibelns berättelser levande platser där dagens invånare kör bil och spelar dataspel, samtidigt som de trampar på alla kulturlagren under sig.

Nuvarande Syrisk-ortodoxa kyrkans patriark Ignatius Aphrem II Karim på besök i Södertälje. Arkivfoto: Mats Andersson

Ett exempel är byn Hah i Tur Abdin. Där finns en mäktig kupolkyrka, som är flera hundra år äldre än Uppsala högar. Den är byggd för att markera den plats där ”magerna” träffades. De var zoroastriska stjärntydare från perserriket och i Hah möttes deras vägar. Enligt en tidig legend var det just i Hah som de valde ut tre vise män som skulle fortsätta sökandet efter judarnas nyfödde konung.

De tre vise männen,

Det var egentligen de första kristnas arv från templet och synagogan som levde vidare i den syrisk-ortodoxa kulturen vars kyrkospråk fortfarande är arameiskan, alltså en direkt släkting till det språk Jesus talade. Guldåldern för kulturen var 300-talets slut och 400-talets första hälft. Då gav utbytet mellan kristen tro och det klassiska arvet från Aristoteles och Platon energi åt många lärda kvinnor och män. Deras poetiska utläggningar om förhållandet mellan Jesus som Gud och människa är fortfarande läsvärda.

Platon och Aristoteles i Raphaels fresk

Katastrofen kom år 451 efter Kristus. På senhösten det året sammankallade kejsaren Marcianus det fjärde kyrkomötet. Platsen som han valde hette Kalcedon, i dag stadsdelen Kadıköy i Istanbul. Efter att ha tryckt tillbaka hunnernas ledare Attila skulle kejsaren ta tag i rikets interna spänningar. De bestod i att skilda uppfattningar om Jesus som Gud och människa hade blivit identitetsmarkörer för olika folkgrupper inom riket. Kejsaren krävde en enhetslösning och resultatet blev det motsatta. Kejsarens påtryckningar om enhet ledde i stället till en djupgående splittring med följder in i vår tid.

Det fjärde kyrkomötet i Kalcedon. Målning av Vasily Surikov från 1876.

Konciliet slutade med att kejsaren stödde kyrkoledningarna i sina två huvudstäder, Rom och Konstantinopel. De övriga tre världsstädernas patriarker, Jerusalem, Alexandria och Antiokia förklarades som heretiska. Den gången gjorde de olika uppfattningarna att en lång rad kyrkor avstängdes från fortsatt utbyte med kyrkorna i Konstantinopel och Rom.

Korsfararna angriper och erövrar kristenhetens då största stad Konstantinopel 1204. Målning av okänd konstnär.

De flesta kristna i östra medelhavsområdet isolerades från kontakter västerut. Det gällde armenisk-ortodoxa kyrkan, koptiska ortodoxa kyrkan, etiopisk-ortodoxa kyrkan, eritreansk-ortodoxa kyrkan och syrisk-ortodoxa kyrkan. Kort sagt: de äldsta kristna kyrkorna i Bibelns länder.

Korsfararna från Europa slog sönder så mycket de förmådde av de kristnas tillvaro.

Följden av uppbrottet från enheten mellan kyrkorna i väst och öst blev att de orientaliskt kristna stod försvagade när erövrarna kom. Och de kom med besked. Beridna arméer från Arabiska halvön anföll städer och kloster. Ryttarfolken från stäpperna i norr brände och plundrade. Korsfararna från Europa slog sönder så mycket de förmådde av de kristnas tillvaro.

Just korsfararnas förstörelse av den kristna Orienten, nämns sällan i historieböckerna. De kristna från väst plundrade och erövrade hos de kristna i öst. Det är på tiden att vi börjar ta in att de flesta offren för korstågens framfart faktiskt var kristna och urbefolkning i de muslimska länder som korsfararna invaderade.

Korsfarare intar Konstantinopel, kristenhetens största stad, 1204. Målning av Eugène Delacroix från 1840.

När det Osmanska riket formerades under 1400- och 1500-talet hade de kristna i östra Medelhavsområdet trycks ihop till enklaver och i den nya stormakten betraktades de som särbehandlade undantagsgrupper under sultanen i Konstantinopel. Så levde de gamla kristna kyrkorna i Mellanöstern i århundraden som någorlunda tolererade urbefolkningar i en närmast medeltida struktur under muslimska feodalfurstar.

En armenisk kvinna med barn på flykt undan massmord och förföljelser 1899. Foto: Bain News Service

Förändringen började komma under 1700- och 1800-talen. Då blev särskilt armenierna en folkgrupp som snabbt tog till sig de nya positionerna som öppnade sig i kontrast till det gamla feodala systemet. I likhet med judarna i Europa under samma tid arbetade många armenier som läkare, bankirer och köpmän.

En massgrav med kristna armenier fylls 1895. Foto: Harpers Weekly

Samtidigt och på helt annat håll väcktes drömmar om sekulära enhetsstater, utan kristna minoriteter. Visioner om sekulära och enhetliga stater drömdes fram i väst likaväl som i öst. Följderna lät inte vänta på sig: Redan 1889 genomfördes det första massmordet på kristna i det Osmanska riket. Drömmen om den sekulära nationen utan självständiga minoriteter tog fart genom den Ungturkiska rörelsen som samlade framför allt militärer och opinionsbildare i en gemensam vision om en enhetlig turkisk stat.

Visionerna om den sekulära och ”neutrala” staten har inte hjälpt de kristna i Mellanöstern. Med start 1915 och ungefär två år framåt dödades upp till 1,5 miljoner armenier. Mordvågen sköljde också över andra kristna folkgrupper. Avrättningarna omfattade 84 000 pontiska greker och cirka 75 procent av de assyrier/syrianer och kaldéer som var bosatta inom Osmanska rikets gränser dödades.

En kvinna lutar sig över ett död barn utanför Aleppo 1915. Foto: American Committee for Relief in the Near East

Förutom det armeniska folkmordet brukar man även tala om det grekiska, det assyrisk/syrianska och kaldéiska folkmordet. Assyrier/syrianer använder ofta begreppet Seyfo, Svärdets år, för att beteckna det som skedde. En utmärkt bok i ämnet är Sébastian de Courtois ”Det glömda folkmordet – Österns historia, de sista araméerna” från 2015. Han är en fransk forskare som har journalistens detaljskärpa i sina texter. Med ett övertygande källmaterial visar han hur folkmordet både var organiserat och styrt uppifrån.

Än i dag är det straffbart att undervisa eller skriva om folkmordet i Turkiet trots att attackerna mot de kristna i landet har blossat upp ända fram i våra dagar.

Detsamma gäller den tystnad som påbjöds när staten Turkiet grundades efter Första världskriget. Än i dag är det straffbart att undervisa eller skriva om folkmordet i Turkiet trots att attackerna mot de kristna i landet har blossat upp ända fram i våra dagar. Flera kurdiska organisationer har bett om ursäkt för handlingar i historien, men turkiska staten har hittills inte gjort något medgivande om att ett folkmord verkligen ägt rum. Därför är andra staters stöd och erkännande av desto större betydelse.

Mördade armenier 1915. Foto: Henry Morgenthau

För Sveriges del finns en lång historia att uppmärksamma folkmordet. Forskaren Göran Gunner har i en rad artiklar och böcker lyft fram svenskars roll i att dokumentera det som hände. En av de viktigaste var missionären Alma Johansson som på plats såg folkmordet. Hon arbetade 1915 i staden Moush, där den kristna missionen drev ett barnhem. Hon var noga med att skriva ner och sprida vad hon hade sett med egna ögon:

”Följande dag sågo vi soldaterna föra grupper av kvinnor och barn genom staden, blodiga, sårade… När så den ena efter den andra föll ner sårad, var en soldat genast färdig att slå till med bösskolven. Aldrig kan jag glömma den synen.”

Alma Johansson. Bild från utställningen

Det är fasansfull läsning om de dödens karavaner med kvinnor och barn som tvingades släpa sig fram till sina avrättningar. Med hjälp av bibelord kodade Alma Johansson brev som kunde passera censuren och nå Sverige. Denna modiga kvinna var en av de första som uppmärksammade diplomater i Konstantinopel på vad som hände, och efteråt reste hon runt och dokumenterade ögonvittnesskildringar. I Armeniens huvudstad Jerevan finns i dag ett monument över folkmordet som är uppfört i ett format som gör det synligt från en stor del av stadskärnan. Där, bland hjältarna, står Alma Johanssons namn.

I ett tal 1939 skrek Hitler retoriskt ut frågan vem som i dag kommer ihåg utrotningen av armenierna.

En helt annan person, långt från hjältarna, som på sitt sätt var en kännare av folkmordet var Adolf Hitler. I ett tal 1939 skrek Hitler retoriskt ut frågan vem som i dag kommer ihåg utrotningen av armenierna. Då sökte han stöd för sin plan att utrota judar och Hitlers logik var tydlig: Eftersom det gick att massavrätta kristna utan att ställas inför rätta, borde samma sak vara möjlig med judarna.

Adolf Hitler. Foto: Okänd

Det var märkligt att ligga i stillheten under stjärnhimlen på ett tak i Tur Abdin och föreställa sig när karavanen med stjärntydare drog förbi nere på slättlandet. Under samma stjärnor drevs dödens karavaner med kvinnor och barn under 1915 och några år framåt. Hur är det möjligt att så mycket skönhet och så ohygglig brutalitet kan samsas under samma stjärnhimmel? Frågan hänger ihop med de motsättningar som det tillhör våra mänskliga villkor att förhålla oss till.

Kunskap om, och vänskap med, Orientens människor bygger framtidens Sverige.

Det är nästan lika märkligt att i vardagen hemma i Sverige möta ättlingar till överlevarna från Folkmordet 1915. Nej, det är ingen tillfällighet att folkmordet nämns allt oftare just nu. Eftersom det inte erkänns av Turkiet och flera länder vill hålla sig väl med Turkiet, har tystnaden länge bidragit till att legitimera fortsatta förföljelser av kristna och andra folkgrupper.

Kunskap om, och vänskap med, Orientens människor bygger framtidens Sverige. Minnestavlor som sätts upp har en viktig funktion, eftersom de är en ständig påminnelse. Städer som Örebro och Enköping har redan fått minnestavlor. Södertälje väntar på sin.

Mikael Mogren

Biskop, Västerås stift (började sin prästbana som pastorsadjunkt i Brunnsäng, Östertälje församling)

 

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons