Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Vi är usla på att ta hand om våra prostatacancerpatienter

Varje år drabbas omkring 10 000 män av prostatacancer i Sverige varav över 3 000 opereras. Prostatektomi är förknippat med ett antal, ibland långvariga, komplikationer såsom inkontinens och erektil dysfunktion. Två biverkningar nog så jobbiga att lida av.

Dels rent fysiskt, dels påverkar det livskvalitén så att det blir livsbegränsande. Ändå ser vi att vården kring dessa problem är eftersatt. Varför? Beror det på männen själva eller på bristen av utbildad vårdpersonal inom denna kategori?

Den kliniska erfarenheten har visat att män som drabbas av prostatacancer ofta hamnar i förnekelse vilket gör att de blir mindre mottagliga för information.

För att tydliggöra en komplett vård och visa hur det kan se ut, kan vi ta ett enkelt relaterbart exempel från tandvården. En käkkirurgisk behandling är inte slutförd enbart för att titanskruven är på plats. Tandläkaren tar över efter käkkirurgen och gör sin del.

Efterbehandling krävs i form av information av en tandhygienist om hur implantatet ska skötas. Detta för att bibehålla samt säkerställa patientens livskvalité. Kontentan är att påvisa vikten av ”full service”, vi är duktiga på att suboptimera inom vården men vi tappar helhetsbilden.

Denna problematik tar även professor Per-Anders Abrahamsson upp i sin bok Prostatacancer – en resa. Ur ett kirurgiskt och medicinskt perspektiv är patienten ”friskförklarad” när prostatektomin är genomförd och psa testats och så vidare. Men, det är inte samma sak som att patienten är färdigbehandlad och det är just det som är problemet. Ett teamwork måste finnas och alla delar i vården sammanlänkas. Vilket även professor Ola Bratt belyste nyligen i en intervju i Aftonbladet. Han trycker på vikten av samarbete yrkeskategorierna emellan och menar att ”Vi måste lära oss att arbeta på ett annat sätt, tillsammans; urologer, onkologer, röntgenläkare, patologer, sjuksköterskor, sexologer och kuratorer” för att kunna ge en komplett vård.

Indirekt påverkas även de anhöriga. Alla har en partner, en bror, en son, en pappa, morfar, farfar, vän och så vidare som kan drabbas. Jag hade en gång en relativ ung patient som genomgick en prostatektomi. Det tog ett år för honom att över huvud taget ta upp frågan om sin impotens. Han sänkte blicken och tittade tårögd ner i skrivbordet mellan oss.

Sedan sa han ”jag har inte haft sex med min fru på ett år”. Jag frågade varför då? Det finns hjälp att få. Han sa då att han inte fått någon information alls och visste inte om att hjälp fanns.

De som opereras för prostatacancer är män mellan 50 och 75 år. Är detta en generationsfråga?

Ett annat exempel då det fallerat är en patient som opererats för prostatacancer i år och endast fick ett papper att läsa hur man tränar sin bäckenbottenmuskulatur. Inget preoperativt besök med uroterapeut för kontroll av korrekt utförd bäckenbottenträning för att minska eentuellt urinläckage. Ingen uppföljning.

I bägge fallen ovan helt i strid med nationella vårdprogrammet för prostatacancer samt de europeiska riktlinjerna, där det tydligt framgår att enheter som opererar män med prostatacancer ska ha en strukturerad rehabiliteringsplan med specialistutbildad vårdpersonal.

De som opereras för prostatacancer är män mellan 50 och 75 år. Är detta en generationsfråga? Det kan vara viktigt att förstå hur den generationen i så fall resonerar och agerar kring sjukdom och hälsofrågor.

Professor Ola Bratt konstaterar att detta inte är en högljudd patientgrupp. Varför är det så? Är det en fråga om skam?

Det är nödvändigt att männen, de drabbade, skapar en efterfrågan på en jämlik och rättvis vård. Först då kommer vården att prioritera relevant behandling, tillsätta kompententa resurser samt skapa en komplett vårdkedja. Det är inte försvarbart att låta denna patientgrupp lida mer. Vi får bara ett liv och det pågår nu.

Pia Andark Johannesdotter

specialistsjuksköterska urologi/operation

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel