Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Tänk att få lämna sin hemkarantän för att göra en utflykt

Jag är änka men numer särbo. Är 70-plus så därför är jag i hemkarantän. Jag vet inte om jag tillhör ytterligare en riskgrupp men jag åkte dit på svininfluensan för ett tiotal år sedan med hjärtstopp och dubbel lunginflammation då. Har sedan dess varit fullt frisk.

Vi 70-plusare är satta i hemkarantän. Vi får gå ut på promenad men inte ha nära sociala kontakter i onödan och vi avråds till att handla i affärer. Äldreboendena är stängda för besök. Ändå är smittspridningen där stor och många gamla dör.

Att inte få välja sina varor i affären, att inte kunna strosa i affärer, att inte få träffa barn och vänner annat än per telefon är det som jag saknar mest i vardagen. Jag saknar också att kunna gå på teater och konserter och gå ut och äta. Jag saknar förstås min gympa varje vecka.

I början hade jag stora ambitioner att nu äntligen i lugn och ro gå igenom skåp och lådor, rensa ut och ställa i ordning, att döstäda så att säga.

Jag håller avstånd till folk jag möter i min hiss och på promenader men min särbo och jag träffas som tidigare. Då känns allt bra och som vanligt nästan när vi äter en god middag ihop eller gör någon utflykt med matsäck. Får vi det? Vi är varandras enda nära kontakt.

I början hade jag stora ambitioner att nu äntligen i lugn och ro gå igenom skåp och lådor, rensa ut och ställa i ordning, att döstäda så att säga. Jag hann med överskåpen i köket men sen tröt orken och intresset.

Jag försöker läsa några böcker men har svårt att koncentrera mig. Korsord är i alla fall fortfarande avkopplande, jag har alltid gillat att ge mig på dagstidningarnas helgkryss. Ibland ser jag någon gammal film på tv eller jag söker fram något program och ser om det. Det blir över huvud taget mycket tv-tittande nu. Min väninna, också änka, och jag pratar ofta med varandra i telefonen. Det känns fint att dela vardagstristessen med likasinnad.

Jag är glad och tacksam över att vi i Sverige inte blir instängda i våra hem som man blivit i många andra länder. Det är bra att inte förskolor och skolor stängts. Det är bara gymnasieskolan som stängts och gymnasisterna anses kunna ta ansvar över sitt pluggande hemma i stället.

Att samhället och hela planeten befinner sig i en mycket svår kris är skrämmande. Svårt att ta till sig trots regelbundna presskonferenser.

Jag kommer naturligtvis att hålla mig i hemkarantän så länge som det behövs. Jag är noga med att tvätta händerna efter varje gång jag varit utanför hemmet. Jag beställer livsmedel och apoteksvaror på nätet, just nu långa leveranstider. Min dotter har handlat åt mig till en början. I fortsättningen tänker jag att jag klarar mig med näthandling.

Att samhället och hela planeten befinner sig i en mycket svår kris är skrämmande. Svårt att ta till sig trots regelbundna presskonferenser. Hur kan det bli så här? Ett nytt litet virus som påverkar hela vårt klot, en pandemi, oerhört smittsamt. Företag, affärer, teatrar ja hela nöjesindustrin stannar sin verksamhet, det slår hårt mot människor som blir permitterade och varslade.

Skrämmande att många av den yngre befolkningen tycks leva som vanligt, de umgås, besöker barer och restauranger och glömmer bort att hålla avstånd. Vad kan inte det få för konsekvenser?

Vår sjukvård jobbar för högtryck, på övertid. Planerade operationer och behandlingar ställs in för att mobilisera all kraft till att ta hand om alla som är sjuka i covid-19. Alltför många klarar sig inte igenom sjukdomen, för många dödstal rapporteras dagligen. Av någon anledning dör många fler män än kvinnor av sjukdomen.

Att få fart på hjulen igen när detta är över blir nog inte helt lätt. Säkert blir många av de varslade uppsagda. Alla permitterade har kanske inte heller något jobb att återvända till.

Kommer människan att lära sig något av detta? Ja det vill jag tro. Men vad? Kommer miljörörelsen att få det lättare att nå ut med sitt miljötänk? För vi i den moderna världen har väl hittills varit för ovarsamma i vårt leverne? Man skulle nästan kunna tro att detta är någon högre makts sätt att straffa människan.

Jordklotet verkar i alla fall må bättre och återhämtar sig sakta nu med renare vattendrag, klarare luft med reducerade utsläpp.

Det svåraste i detta är att ingen vet hur långvarig coronakrisen blir. Hoppas ju att det går över om några månader. Vi vill ju alla att allt ska bli som vanligt igen.

Berith Lindqvist

70-plusare

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel