Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Nya insikter och konsekvenser

Det är intressant att höra och läsa hur borgerliga talespersoner på löpande band betygar hur viktigt det är att satsa på vår gemensamma välfärd. Det ena tiotalet miljarder efter det andra krävs i satsningar ur statskassan och många bedyrar hur viktigt det är att det inte blir nedskärningar i den offentligt bekostade välfärden.

Det är bra, jag tolkar det som tecken på ökade insikter om hur viktigt det är att offentligt finansierad vård, utbildning och omsorg fungerar.

Rimligtvis borde samma borgerliga talespersoner tänka igenom vilka konsekvenser som deras växande sociala engagemang får för deras egen skattepolitik. En slutsats borde bli att de återkommande jobbskatteavdragens tid är förbi.

Krav på sänkta skatter har satt stark prägel på debatten i årtionden, krav som underblåsts av borgerliga partier. Och sänkningar av skatter och sociala avgifter har genomförts, i första hand av borgerliga regeringar. Den andel av Sveriges bruttonationalprodukt som går till skatter och socialavgifter sänktes till exempel med hela fem procentenheter under alliansregeringen 2006–2014.

Timanställda i hemtjänst och på äldreboenden har till exempel inte vågat stanna hemma från jobbet om de känt sig krassliga – och kanske burit på coronasmitta.

De lägre skattenivåerna har bäddat för ideliga besparingar och nedskärningar framför allt i kommunal verksamhet. Vård, skola och omsorg har blivit underfinansierade och underbemannade. Vid sjukdom och toppbelastningar har tillfälligt anställda, ofta med bristande kompetens tagits in. Personalen har i många fall växlat starkt. Till exempel har de äldre i omsorgen alltför ofta fått möta alldeles för många olika personer som skulle ge stöd.

Nu under coronakrisen har detta visat sig vara förödande. Timanställda i hemtjänst och på äldreboenden har till exempel inte vågat stanna hemma från jobbet om de känt sig krassliga – och kanske burit på coronasmitta. De har inte vågat riskera att mista sin försörjning, delvis eller helt, om de inte ställt upp när de kallats till jobb. Ett klassiskt exempel på daglönarens ständiga helvete. Och alltför många äldre har smittats, blivit allvarligt sjuka och kanske rentav avlidit.

Vi medborgare måste lägga en större andel av vår konsumtion på gemensam välfärd, mindre på privat konsumtion.

De anställda i välfärd och utbildning måste bli betydligt fler, och de måste få bättre villkor för att vilja ägna sig åt dessa viktiga jobb. Och vi medborgare måste lägga en större andel av vår konsumtion på gemensam välfärd, mindre på privat konsumtion. Annars kommer vi att få uppleva flera liknande tillkortakommanden för vårt samhälle som vi under Corona-krisen har upplevt med framför allt äldreomsorgen. Vi måste betala skatter som räcker.

God gemensam välfärd och utbildning är viktiga delar av levnadsstandarden.

Bosse Elmgren

socialdemokrat i Södertälje

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel