Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Nej, Tomas Karlsson, det är inte censur att plocka ned konst

Annons

”Dumhet när makten vill inskränka konsten”, lyder rubriken när Tomas Karlsson på ledarplats (LT, 20 september) skarpt uttalar sig mot ”Bannbullor, bokbål, brännmärkning” samt att ”censurera och förbjuda”.

Anmäl text- och faktafel

Allt detta låter ju oerhört sympatiskt. Frågan om makthavares göranden och låtanden i samband med konst av olika slag är dock betydligt mer komplicerad än så.

Vi kan ta Emma Feldman, kommunstyrelsens ordförande (M) i Järfälla, som exempel. Karlsson menar att Feldman strävar efter att ”förbjuda och censurera” när hon beslutat att montera ned konstverk av Hölö-konstnären Lenny Clarhäll i Järfälla kommunhus.

Nej, så är det inte, Tomas Karlsson. Feldmans beslut är inte mer uppseendeväckande än det var då Järfälla kommun beställde verken i fråga – träreliefer på temat Albin Amelin – för att pryda kommunhuset.

Att beställa offentlig konst är ett politiskt beslut som fattas av folkvalda politiker. Att besluta om nedmontering av offentlig konst är likaledes ett politiskt beslut fattat av folkvalda politiker. Varför, Tomas Karlsson, skulle det vara en god handling att beställa konst man gillar, men en ond handling att plocka ner konst man ogillar?

Det är inte hugget i sten att ett visst konstverk i en viss kommun ska hänga på samma plats i all evighet. Inte heller att det ska vara tabu för politiker och alla andra att diskutera konst och dess exponerande i olika sammanhang och att i värsta fall montera ner viss konst.

Av den anledningen har jag tagit mig friheten att tidigare rikta kritik mot att exempelvis Södertälje konsthall använt bland annat mina skattepengar till att upplåta sitt utrymme åt politisk (vänster)propaganda.

Det innebär inte att jag som makthavare vill ”inskränka konsten”. Det innebär däremot att jag och alla andra har rätt att ifrågasätta beslut av makthavare som vill påtvinga kommuninvånare den konst de själv gillar. Vare sig det nu gäller så kallad arbetarkonst, ”menskonst”, nationalromantisk konst eller annan typ av konst.

Tommy Hansson (SD)

ledamot i kultur- och fritidsnämnden

Svar: Jo, Tommy Hansson, det finns ett värde i att konsten erbjuder motiv som väcker tankar och känslor, som går att antingen gilla eller ogilla (och allt däremellan). Konsten står fri. När konstnärlig frihet begränsas till en fråga om tycke och smak hos enskild politiker – som vid givet tillfälle har makt att bestämma – är det uppseendeväckande. En sådan trångsynthet kan i förlängningen bli farlig.

Tomas Karlsson

politisk redaktör, LT

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel