Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Med sunt förnuft klarar vi coronapandemin

 
Coronaviruset
Visa alla artiklar

Annons

Hosta och feber, allmänt trött och ont i kroppen är något jag har känt de senaste dagarna, men jag vet inte om det är corona, ett annat virus eller en vanlig influensa.

Ärligt talat bryr jag mig inte särskilt mycket om det är corona eller ett annat virus, det är som det är. Det är inte heller därför jag skriver detta inlägg. Jag skulle vilja delge er mina tankar kring hur en epidemi som har utvecklats till en pandemi utvecklat masshysteri och masspsykos världen över. Och hur vi hanterar det.

Ni har säkert hört de många konspirationsteorier som florerar: att Kina har utvecklat detta virus och att de förlorade kontrollen vid hanteringen, eller att Amerika har planterat viruset i Kina för att skada kinesisk ekonomi, eller att extremt rika företagskonsortier sedan länge byggt denna typ av virus för att skaffa sig ekonomiska fördelar eftersom de växer bäst under världskaos.

Det är inte relevant om coronaviruset, covid-19, är en konspiration eller en av naturens många faror som mänskligheten kommer att överbrygga. Faktum kvarstår, vi som människor verkar inte ha utvecklat tillräckligt många verktyg för att kunna hantera denna typ av extraordinära situationer. Såväl på det globala planet som lokalt – och ner på den individuella nivån. Vi styrs av andra faktorer än sunt förnuft.

Jag vill börja med de individuella och regionala nivåerna. Coronapandemin har ställt saker och ting på sin spets. Vi vuxna måste ta vårt ansvar och inte gå ut eller träffa andra om vi är sjuka – detsamma gäller våra barn. Företag måste ta sitt ansvar, följa det myndigheter rekommenderar.

Riksdag och regering måste lyssna på fackkunskapen inom området och inte falla för opinionstrycket och ta populistiska beslut

Berörda myndigheter måste våga rekommendera förslag till beslut utifrån deras samlade kunskap. Riksdag och regering måste lyssna på fackkunskapen inom området och inte falla för opinionstrycket och ta populistiska beslut, alltså våga stå emot och inte ”följa Jan”.

Världshälsoorganisationen, WHO, måste ta tydligare ställning och besluta om riktlinjer som gäller för alla länder som ingår i FN (vilket är i stort sett alla). WHO får inte bli som sin moderorganisation FN – tafatt och oförmöget att fatta beslut.

På individnivå verkar det som om vi inte längre litar på någon annan än oss själva.

En anledning till att det har varit svårt att nå ut med faktabaserad kunskap anser jag vara att vi förbiser den kanske allra viktigaste faktorn: bristen på tillit. På individnivå verkar det som om vi inte längre litar på någon annan än oss själva. Vi söker information på nätet, vi vill ha information tillgänglig och sedan fatta våra egna beslut.

Det viktigaste just nu är att tillgå och lita på mänsklighetens samlade kunskap. Den hittar vi i första hand hos experter på tre områden: medicin, psykologi och ekonomi.

Först måste vi inse att ingen annan vet bättre än virologer, epidemiologer och smittskyddsexperter hur ett virus kan tänkas uppträda och vad vi behöver göra för att stoppa det. Det de rekommenderar, som att alla sjuka ska hålla sig inne eller att vi inte ska träffa så kallade riskgrupper, ska vi lyssna på.

Vi är känslostyrda flockvarelser och vi är instinktivt rädda för det vi inte känner till.

När det gäller vårt psyke är det tydligt att vi människor, när vi inte har all fakta på bordet, börjar agera enligt känslor och tro. Vi är känslostyrda flockvarelser och vi är instinktivt rädda för det vi inte känner till. Vi blir helt enkelt oroliga när vi inte vet tillräckligt och då tenderar vi att skylla på andra i stället för att ta eget ansvar. Vi får inte glömma att känslor också smittar, masshysteri gynnar inte någon, att beskylla andra hjälper än mindre. Bäst är det att ta hand om varandra och hjälpa varandra i dessa tider.

Slutligen kommer vi till ekonomer. Vi förstår alla att åtgärderna i coronavirusets spår kommer att påverka oss ekonomiskt på individnivå och även globalt. När beslutsfattare försätter ett land i karantän får detta långtgående negativ inverkan. När olika stödpaket sätts in måste dessa riktas till ”viktiga aktörer” i första hand, men också i andra hand till ”mindre viktiga aktörer”. Vi får helt enkelt inte bli för egoistiska.

Metin Rhawi

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel