Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Ingen kan ha monopol på att bestämma vad skönt är

Annons

I början av 1980-talet ville Gotlands kommun, av praktiska skäl, asfaltera landsvägen vid Gnisvärd. Sommargästerna protesterade då för att ”asfalt förstörde den genuina stämningen”. Vår sommarvärd från Tofta uttryckte då helt kort ”ska vi slänge ut dasskiten på gaterna också så det blir pittoreskt som förr i världen”.

Anmäl text- och faktafel

Som född, uppvuxen och, nu på gamla dar, bosatt i staden, följer jag med spänning debatterna om Södertäljes väl och ve – både i LT och på nätet. Det är tänkvärt att se hur mycket känslor och tyckande det finns kring en stad och dess utveckling. Det är dessutom intressant att följa hur vissa grupper på något sätt söker hävda monopol på något så subjektivt som estetik och skönhet.

Jag bor själv i ett av de äldre stenhusen i stan (vars fasad dock inte är särskilt exalterande) och kan dagligen och stundligen njuta av det hantverk som man vid sekelskiftet hade råd med (bland annat på grund av låga löner).

Det vore mig dock fjärran att kräva samma exteriöra form för alla nybyggen. Interiörmässigt skulle de, av kostnads- och kunskapsskäl, bli mycket dåliga kopior av sina original. Dessutom tror jag att stadsbilden skulle bli ganska konstgjord och enformig.

Södertälje har en ganska lång och brokig historia. En knutpunkt redan under vikingatiden, rusthåll en dagsetapp från Stockholm på 1700-talet, kanal och järnväg på 1800-talet och i dag en stor industristad med en mångkulturell befolkning som bidrar till en icke obetydlig del av landets export och därmed välstånd.

En stad som lever är kaos – utan kaos ingen spänning.

Jag har återflyttat till centrum för att kunna bo vid marknadsplatsen. En stad som lever är kaos – utan kaos ingen spänning. Men ger också möjlighet till möten och aktiviteter. Att bo i centrum innebär en privilegierad närhet till det mesta av tätortens utbud och ju fler människor desto fler möjliga alternativ. Inte bara i affärsutbud utan också i stadens utformning i övrigt. För det är väl ändå inte så att alla ska bo och trivas i den miljön som en eller annan kulturell påtryckargrupp, per definition, har bestämt vara den riktiga?

Ska vi ha höghus? Hur högt får vi bygga) Hur får byggnationen se ut?

I ett inlägg nyligen publicerade jag en bild från när vi besökte Bartlesville, Oklahoma. Staden tjänade gott om pengar på olja under 1900-talet så man anlitade den världsberömde arkitekten Frank Lloyd Wright (Guggenheimmuseet, Falling Water med flera) för att bygga en central byggnad som skulle synas. En kommentar jag fick till bilden var ”Det är ju förskräckligt fult och grått! – men så länge fyrkantiga besserwisser med höga fyrkantiga (gärna grå) höghus i blick härjar, så blir det väl så ...”.

Visst var och en har rätt till sin åsikt. Det finns en utbredd uppfattning att Gamla flickskolan kommer att förloras genom att man bygger bort resterna av såret i den gamla sandåsen som tillkom vid citysaneringen. Många talar om skymd utsikt från Maren men, studera gamla foton med tullhuset och Lidners villa som fasad. Dessutom en stor timmerlada där parkeringen nu är. Och vem diskuterar såret i stadsbilden ovanför Tingshuset?

Jag delar inte alltid den politiska majoritetens beslut och politiska inriktning men jag, och det här är min alldeles egna privata uppfattning, tycker flera projekt är spännande och bra för en levande stad.

Att Snäckvikens bostäder nu ger möjlighet att förlänga centrumstråket, Strykjärnet vid Tom Tit, tomten i hörnet Jovis- och Nygatan och höghusen vid Garvaregatan och Maren. Det kommer oss alla tillgodo genom att förutseende stockholmare kanske väljer bort den dyra storstadsbostaden och i stället pendlar från Södertälje.

Därmed får vi fler middagshandlande vilka förhoppningsvis ökar utbudet i våra två centrala livsmedelsbutiker. Då slipper åtminstone jag fara runt och shoppa min dagliga brödföda utanför centrum där jag bor. Och, Grand Central har ett något pretentiöst namn men är, om balkongerna får en annan färgnyans, ett välkommet inslag i stadsbilden!

Tomas Werner

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel