Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Ge de ensamkommande från 2015 amnesti – nu

Hösten 2015 kom tusentals människor på flykt till Europa från länder och förhållanden så långt från våra att vi svårligen kan föreställa oss hur det är. Många var ensamkommande tonårspojkar år, från främst Afghanistan och angränsande länder. De hade lämnat föräldrar och syskon, vänner och språk.

Vad fick dem att ge sig av?

Det finns flera skäl. Afghanistan är sedan 40–50 år härjat av inre strider och invasioner från Ryssland/Sovjetunionen och USA. På 1960-talet var livet i städerna ganska modernt. På landet var det annorlunda. Analfabetismen var utbredd, högst i världen enligt vissa uppgifter. Landet var uppdelat i provinser och olika länsherrar stred om makten. Religiös fundamentalism var utbredd. Stora naturrikedomar, bland annat uran, gjorde landet intressant för omvärlden.

När de religiösa krigarna mujaheddin, ursprunget till den islamistiska talibanrörelsen, stärkte sitt grepp blev ledarna i dåvarande Sovjetunionen bekymrade och invaderade landet, 1979. Men statsmakten var svag, olika grupperingar stred inbördes och landet var starkt splittrat. Och 1989 drog sig ryssarna tillbaka. 1990 hade Afghanistan tillsammans med Egypten, Iran, Saudiarabien och andra länder undertecknat Kairodeklarationen, som innebar att de delar av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter som stred mot Koranens texter, inte skulle gälla i dessa länder. Det handlar om det grundläggande: människors lika värde, religionsfrihet, hbtq-rättigheter etcetera. I mitten av 1990-talet kom talibanerna till makten i Afghanistan. 2001 inledde amerikanska styrkor sin insats i Afghanistan.

Många av dem som gav sig av 2015 hotades av tvångsenrollering hos talibanerna. Bland de många som afghaner flytt med sina familjer till Iran fanns liknande tvång från IS: ”Följ med oss eller dö!” Ofta var det mammorna som ville skydda sina söner och såg till att de gav sig av.

Att det är så förhållandevis få flickor som kommit hit beror bland annat på att de är mer utsatta för hederstvång och inte kan röra sig fritt. De är också mycket mer utsatta för risker som våldtäkt under flykten. Det är liksom ett sätt att skydda dem att hålla dem kvar.

Så småningom kom ganska många afghaner till Sverige. De togs väl emot och statsministern Stefan Löfven (S) mötte dem med tal om att Sverige bygger broar, inte murar. Det verkade som ett löfte att få stanna i trygghet. Det löftet bröts efter ett par månader. Och dåvarande inrikesministern Anders Ygeman (S) meddelade att hälften av dem som kommit skulle utvisas, detta redan innan asylprocesserna hunnit inledas. Här sattes alltså asylrätten ur spel.

Bokstavligen livrädda unga människor har tvingats ombord på flygplan för att skickas tillbaka till ett land där de står under personligt hot

Sedan dess har stämningen hårdnat allt mer. Rättsprocesserna har visat sig vara osäkra, bedömningarna av skydds- och asylbehov godtyckliga. De medicinska åldersbedömningarna är starkt ifrågasatta. En skrämmande brist på landkännedom bland handläggarna har blivit tydlig.

Bokstavligen livrädda unga människor har tvingats ombord på flygplan för att skickas tillbaka till ett land där de står under personligt hot på grund av ateism, homosexualitet, konvertering, familjestrider etcetera. Många har förts ombord på chartrade plan drogade och försedda med midjefängsel. Från Migrationsverket har de rekommenderats internflykt i Afghanistan. Tyvärr är det i praktiken omöjligt att hålla sig gömd. Där finns interninformation som förr eller senare leder till att man blir hittad och straffad.

Många har helt enkelt gått under jorden efter avslag. Stora grupper ungdomar har flytt vidare till bland annat Frankrike. Självmordsfrekvensen är skrämmande hög .

Efter bortåt fem år i Sverige har de flesta lärt sig svenska, många är klara att gå ut i arbetslivet. I stället hotas de av deportering. Det är svårt att se vare sig logik eller humanitet i detta.

Afghanistan blir allt farligare. De amerikanska trupperna är på väg ut ur landet. Talibanernas och IS grepp om befolkningen hårdnar dag för dag.

För mig och många andra – inklusive K-G Hammar, Jan Eliasson, Thomas Hammarberg – gäller krav på allmän amnesti.

Beslutsfattarna säger: Ut med dem.

Men vi säger: Amnesti nu. I anständighetens och medmänsklighetens namn.

Kerstin Öhrner

Järna

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel