Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Främlingsfientlighet ska inte bannlysas

Världen över växer främlingsfientliga nationalistiska rörelser i omfattning och styrka.

Det finns olika politiska och ekonomiska förklaringar till framgångarna. Man ska emellertid inte bortse från att de underbyggs av något fundamentalt: människors behov av att ingå i en grupp, eller ett folk, som förenas av ett språk och en gemensam kultur.

Detta kapitaliseras i vårt land av Sverigedemokraterna och deras meningsfränder, som i en tid av tilltagande oro och stora utmaningar för det mångkulturella samhället, hävdar att endast de står upp för svenska intressen och svensk kultur.

Att utmåla tillståndet i Sverige som ett kulturkrig i vardande är oseriöst, ja ansvarslöst. Men påfallande ofta står anhängare av tolerans och pluralism svarslösa då kulturkonflikter förs på tal av högernationalister.

En hastig blick på några politiska utmaningar i Sverige, där svenskt av ytterhögern kontrasteras mot vad som upplevs som utländskt och främmande, belyser detta:

• Kvinnoförtryck. Politisk korrekthet har i flera decennier inneburit att hedersvåld och tvångsgifte av flickor relativiserats av progressiva debattörer. I dag, då misstaget erkänts, problematiseras hellre symbolfrågor, som huvudbonad, än de strukturer som vidmakthåller invandrarkvinnors ofrihet.

• Kriminalitet. Det eskalerande gängvåldet har med invandringen att göra, bland unga manliga invandrare finns en typ av extrem våldsbrottslighet vi tidigare inte sett i Sverige.

• Segregation. Jag har aldrig känt mig så ensam som under det år jag bodde i Ronna. På ett övergripande plan var detta en återspegling av att kulturella reservat uppstått i svenska förorter. Inget politiskt parti tycks vilja adressera detta problem.

För att inte lämna fältet fritt för främlingsfientlig agitation behöver anhängare av ett tolerant samhälle tänka igenom hur de vill möta den utbredda rädsla för ”de andra” som följt i den växande segregationens spår. Den fråga man måste ställa är:

Hur kan människors behov av trygghet i en värdegrundad gemenskap förenas med olikhet och konflikt inom det mångkulturella samhällets ram?

Konflikt söndrar men är också en källa till insikter, upptäckter och framsteg som annars inte hade inträffat.

Att genomlysa vad samlevnad mellan kulturer – även mycket olika kulturer – fordrar är en angelägenhet för hela samhället. Inte minst för folkbildningen och massmedia. Men kulturkrockar kan inte undvikas i ett mångkulturellt samhälle. Detta är inte bara av ondo. Konflikt söndrar men är också en källa till insikter, upptäckter och framsteg som annars inte hade inträffat.

Under bara några generationer har Sverige förvandlats från ett monokulturellt samhälle (med minoriteter) till ett mångkulturellt land. Omställningsproblem är ofrånkomliga i en så snabb och omfattande samhällsomvandling. Med detta i beaktande bör människors tveksamhet, både hos svenskar och invandrare, inför det som är främmande för dem respekteras. Främlingsfientlighet ska inte bannlysas utan bemötas med goda argument.

Att lösa de stora problem som segregationen givit upphov till är vår tids största utmaning, klimatkrisen undantagen. Det är ett tufft jobb som kommer att ta långt tid. Det har knappt börjat.

Christian Hårleman

processledare i Ronna under Storstadssatsningen 2001–2005

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel