Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Förtätningen innebär faktiska hem i en grönare stad

Annons

En gång i tiden hade Södertälje styrande som ville ha en ren, ljus och luftig stad med hög tillgänglighet för bilar. Staden var sliten och den täta bebyggelsen med de smala, mörka gränderna ansågs inte värdiga människors behov av rymd, utblickar och dagsljus.

Man hade dessutom accepterat bilen som framtidens färdmedel och ville göra stadskärnan tillgänglig för dessa. De styrande satte igång att planera. De lyckades ...

Anmäl text- och faktafel

Resultatet blev den beryktade citysaneringen i början av 1960-talet. En omvälvning som Södertäljeborna har ägnat ett halvt sekel åt att beklaga sig över. Men bara på ytan, för när det väl kommer till kritan så är det oväntat många som är beredda att gå i strid för att bevara framför allt ”luftigheten” och bilanpassningen som förändringarna medförde.

Den senaste i raden är Ulf Sarlén som går ut i ett brandtal för den öppna, luftiga och tomma staden. Egentligen säger han sig värna ”den gröna staden”, men efter en genomgång av hans argumentation ser man att den förtätning som han kritiserar visar sig vara byggnation på mestadels asfalterad mark och gamla betongdäck.

Men vi ska i stället fokusera på undantagen, de små fläckar med grönt som försvinner, och se vad vi får istället?

En bit av gräsbranten mellan Gamla flickskolan och Köpmangatan försvinner. Det är en slänt som jag under mina 46 år i livet aldrig har sett en enda Södertäljebo vistas i. Inte ens pundarna och a-lagarna – som annars är de som fullt ut nyttjat Orionkullens avskurna och isolerade läge i staden.

Denna ”pärla” ersätts nu med en grön bostadsgård, en plats som kommer fyllas med vuxna som dricker kaffe och barn som leker.

Bemödar vi oss med att titta på en karta över den nya bebyggelsen så ser vi att det faktiskt kommer bli mer grön yta runt Orionkullen än tidigare, eftersom den gröna gården kommer fortsätta ut över det som tidigare var asfalterad gata. Miljön uppe på kullen kommer dessutom att bli bullerskyddad. Men det kanske de som älskar en tom grässlänt bredvid en bussgata inte värderar särskilt högt?

Nya nedfarten till Kringlangaraget kommer också nagga det befintligt gröna i kanten. Men även här anläggs hälften av rampen i Västra Kanalgatan och det som tas av det gröna ges tillbaka med ny plantering i den gamla körbanan. Det kommer även anläggas ett nytt grönt torg, med träd och vattenspel, på det som tidigare var asfalterad parkering. Eller nytt och nytt, det nygamla Kanaltorget är en återgång till hur det var i staden innan rivningarna beredde plats för bilarna.

Verkligheten är att förtätning och utveckling av grönområden går hand i hand.

Lägg till det upprustade kanalstråk, en utveckling av parken runt Orionkullen, grön gård i stället för parkering i kvarteret Lyran, en ny stadspark från Hebbevillan ut mot Lotsudden, en bilfri och grön upprustning av Marenplan bort mot den relativt nya (och vackra) Borgmästarparken.

Verkligheten är att förtätning och utveckling av grönområden går hand i hand.

”Förtätningens förbannelse” är faktiska hem för människor, möjligheter till nya verksamheter och förutsättningen för en levande stadskärna. Det är själva stoffet en stad med liv och rörelse bygger på.

Och dagen när de styrande ”upptäcker att man behöver plats för ett kulturhus” så finns det redan en byggrätt för det inplanerad i detaljplanen för Orionkullen – för man har planerat för framtiden.

Erik Werner

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons