Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Demokratisera aktieägandet – och gör det nu

För mig är våren framför allt bolagsstämmornas tid. De stora börsbolagen samlar en försvinnande liten del av sina aktieägare för att utöva någon slags skendemokrati. Det rör sig huvudsakligen om ålderspensionärer, vars huvudsakliga intresse begränsar sig till den förtäring som vankas.

Ändock är stämman bolagets högsta beslutande organ, som åtminstone i teorin äger all makt.

För ungefär 100 år sedan kom det demokratiska genombrottet i vårt land, med allmän och lika rösträtt för såväl män som kvinnor. Men i aktiebolagens värld väntar vi fortfarande på det demokratiska genombrottet och lär få göra det länge än av allt att döma.

Rösträttsdifferentiering eller rösträttsgradering innebär i normalfallet att aktier i normalfallet delas upp i A- och B-aktier. A-aktierna har tio gånger större röststyrka än B-aktierna – tidigare kunde röstskillnaden vara ännu större, tusen mot ett.

Hur försvarar A-aktieägarna, främst de stora finansfamiljerna, denna tingens ordning?

Svaret är att deras aktieägande är långsiktigt och följaktligen bör medföra ett större inflytande än vad som tillkommer de små och förmodat kortsiktiga aktieägarna. Men om jag som liten aktieägare har ett långt tidsperspektiv med mitt innehav kan inte jag få stämpla om mina B-aktier till A-aktier.

Vad det handlar om är att man vill ha ett större inflytande än vad som motsvarar den gjorda kapitalinsatsen.

Nej, vad det handlar om är att man vill ha ett större inflytande än vad som motsvarar den gjorda kapitalinsatsen. Man vill utöva en makt som inte står i proportion till de ekonomiska realiteterna. Fusk, min herre, fusk.

För ett antal år sedan dök det inom EU upp tankar på att förbjuda systemet med rösträttsgradering, något som föranledde Jacob Wallenberg att kontakta dåvarande statsminister Göran Persson (S), som i sin tur skickade ned näringsminister Leif Pagrotsky (S) till Bryssel för att förhindra olyckan – något som också lyckades.

Själv har jag försökt driva frågan politiskt inom mitt eget socialdemokratiska parti.

I sanningens namn måste erkännas att ett avskaffande av rösträttsdifferentieringen med all sannolikhet skulle leda till att maktens cirklar rubbas inom näringslivet och till en situation där hela havet stormar. Men demokrati har som bekant ett pris.

Ett annat sätt att reformera näringslivet skulle vara att införa ett system med representation för de små och medelstora aktieägarna i såväl bolagsstyrelse som valberedning. Frågan är naturligtvis tekniskt rätt svår, men inte omöjlig att lösa.

Hundra år efter genombrottet för den politiska demokratin är det nu dags att ta nästa steg och låta demokratins principer få fäste även i näringslivets finrum.

Thorwald Arvidsson

socialdemokrat och reformist, tillika flitig stämmobesökare

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel