Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Barnkonventionen skyddar unga brottslingar

De som uppmärksammade Uppdrag Granskning på Sveriges television onsdagen den 25 mars om barn som rånar barn måste rimligen ha tagit sig för pannan inför vad som rapporterades: att FN:s barnkonvention som nu är implementerad som svensk lag försvårar och förhindrar åtgärder och lagföring av brottslingar under 18 år som ägnar sig åt rån av andra ungdomar – eller ren förnedring.

Redan 2017 kom de första riktlinjerna från Riksåklagaren om detta och sedermera klubbade riksdagen igenom att Barnkonventionen skulle bli svensk lag. Som vanligt skedde ingen som helst begrundan av vilka konsekvenser detta skulle få – konsekvensanalys har aldrig varit etablissemangets starkare gren (här erinrar man sig de tankar som fanns en gång att sätta upp en stor streamer på riksdagshuset med texten ”Här fattas visa beslut”).

Barnkonventionen föreskriver nämligen att en gärningsman under 18 år inte får hållas i förvar mer än en ytterst kort tid.

Ändå fanns kritiker som varnade för följderna. Begreppet ”Barnkonvention” låter ju förledande vackert, med syfte att värna barn och se till deras bästa. Så som den är utformad – och tillämpas – kom den att skydda den unga brottslingen i stället, medan brottsoffret lämnas åt sitt öde.

Barnkonventionen föreskriver nämligen att en gärningsman under 18 år inte får hållas i förvar mer än en ytterst kort tid. Stundom kan inte ens ett första förhör hållas innan delinkventen måste släppas lös. För att kunna fortsätta med sin verksamhet, vilket denna kategori är nogsamt medveten om.

Det blir inga påföljder. Helt i strid med den allmänna rättsuppfattningen.

”Synnerliga skäl” ska föreligga för ett anhållande, men rån, hot, våld och förnedring anses inte vara tillräckligt ”synnerligt”

Uppgivna poliser konstaterar att kåren saknar muskler att göra något konkret åt sakernas tillstånd – där åklagare ofta är en del av problemet, inte lösningen.

Således: ännu ett hemlagat problem, ledande till att så här ska vi tydligen ha det framgent.

Henn Avasalu

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel