Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Är vi på väg mot ny ”liten istid” – kallaste juli på nära 60 år?

Några av oss som varit med ett tag tyckte oss under den gångna julimånaden ha varit förflyttade till de svala, klassiska svenska ”regnsomrarna” i början på 1960-talet. Mycket riktigt har den meteorologiska vetenskapen kunnat konstatera, att juli 2020 på några platser i landet – exempelvis Mora, Sveg och Storuman - varit den kallaste på närmare 60 år. Överlag beräknas temperaturen runt om i riket ha varit 1-4 grader kallare än normalt (Expressen 28/7).

Det är inget konstigt med det: vädret har en högst naturlig tendens att variera. Så har det alltid varit och så kommer det med största sannolikhet också att förbli, detta beroende på en rad skilda faktorer såsom havsströmmar, vindförhållanden och solaktiviteter. Inte alls omöjligt att det blir varmare i augusti.

När det gäller solens betydelse i sammanhanget finns forskare som Valentina Zharkova vid University of Northumbria i Storbritannien som anser, att minskade solaktiviteter under den närmaste 20-årsperioden kan komma att leda till en ”liten istid” liknande den som rådde under 1600-talet (Forskning & Framsteg 5/2018).

Jag kan inte hjälpa att jag undrar litet över hur Miljöpartiet i Södertälje ställer sig med tanke på den osedvanligt svala julimånad vi nu har bakom oss.

Klimatalarmisterna förefaller dock fasta i sin övertygelse om den så kallade globala uppvärmningen. Det förekommer ständiga nödrop om att jorden i stort sett kommer att gå under om ”inget görs”, som det brukar heta. Först ut var FN:s biträdande generalsekreterare Maurice Strong, som vid Stockholmskonferensen 1972 hävdade att ”vi har tio år på oss” att hejda den förestående miljökatastrofen.

Märkligt nog klarade vi oss, vilket inte hindrade Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet, att 2018 fastslå att ”vi har mindre än tio år kvar” om vi vill hejda den annalkande katastrofen. En förutsägelse som toppades av Storbritanniens prins Charles, som ett år senare lutade åt att det är 18 månader som gäller.

Bland svenska politiska partier är det särskilt Miljöpartiet samt i någon mån Vänsterpartiet som anammat det klimatalarmistiska budskapet. Jag kan inte hjälpa att jag undrar litet över hur Miljöpartiet i Södertälje ställer sig med tanke på den osedvanligt svala julimånad vi nu har bakom oss. Jag drar mig således till minnes att representanter för det lokala MP, som Lars Greger respektive Hanna Klingborg, från såväl fullmäktiges talarstol som i LT:s debattspalter tagit de varma somrarna 2018 som 2019 som intäkt för att det pågår långtgående klimatförändringar.

Min egen uppfattning är att några sådana slutsatser näppeligen varken kan eller bör göras utifrån vädret under en enda årstid. Den enda rimliga konklusionen är enligt min mening istället att vädret ständigt skiftar av naturliga orsaker som det alltid gjort. Hur det kommer att vara om säg 30 år kan vi, trots diverse tvärsäkra förutsägelser, omöjligt veta.

Det vi kan göra är att fortsatt verka för en god miljö för människor, djur och växter. Och här vågar jag påstå att Sverigedemokraterna ligger i framkant med sitt förordande av den i stort sett utsläppsfria kärnkraften.

Tommy Hansson (SD)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel