Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dags för EU à la carte?

Om några månader ska britterna folkomrösta om ett eventuellt utträde ur EU. Utgången är ytterst oviss.

Annons

Omröstningen kan mycket väl leda till det första fallet någonsin där ett medlemsland lämnar EU. Om Storbritannien blir kvar så innebär det ändå ett bevis på att det är möjligt att förändra sina medlemsvillkor genom att hota med utträde. Storbritannien är visserligen ett av EU:s största och viktigaste medlemsländer, men nästa gång blir det väldigt mycket lättare.

Visst går det att hävda att det som Cameron förhandlat fram var ganska urvattnat. Som rätten att ge EU-migranter sämre sociala villkor de första åren, och en friskrivning från fördragets ambition om en alltmer sammanhållen union. Men det är ändå betydelsefullt. På lite sikt kanske undantaget från unionsparagrafen kommer att få de allra största konsekvenserna.

För hur ska EU kunna utvecklas mot en alltmer sammanhållen union om ett av de största medlemsländerna ställer sig utanför? Och kanske fler vill göra detsamma. Eftersom betydande nya steg i EU:s utveckling kräver godkännande av alla medlemsländer, innebär detta egentligen ett stopp.

Kanske är det dags att erkänna att visionen om ett EU där alla medlemsländer tillsammans bygger en allt tätare union, inte är möjlig. Kanske måste EU-samarbetet helt enkelt bli mer flexibelt, ett EU à la carte.

Egentligen handlar det om att erkänna en verklighet som redan finns. Två av Europasamarbetets viktigaste områden, Eurozonen och Schengensamarbetet (passfrihet), omfattar flertalet men inte alla medlemsländer.

Kanske är det dags att acceptera att olika länder har olika behov och förutsättningar. Ett flexibelt EU-samarbete skulle kunna ha en kärnverksamhet som framför allt baseras på tullunionen och en gemensam handelspolitik. Självfallet kan också andra områden ingå i samarbetet om det finns en genuin konsensus bland alla medlemsländer. Frivilligheten i valutasamarbetet borde göras tydligare, och det borde bli lättare än i dag att dra sig ur. Definitivt eller temporärt, under ordnade former för att undvika framtida Greklandskriser.

Schengensamarbetet har som bekant kollapsat under trycket av flyktingkrisen och behöver rekonstrueras.

I ett nytt Schengen borde det ingå ett generöst, väl genomtänkt och organiserat gemensamt flyktingmottagande, med säkra vägar till Europa. Länder som inte vill delta i detta får stå utanför samarbetet.

Ett annat område där det vore bra om en grupp av medlemsländer kunde gå före är på miljöområdet. Det borde också innebära att länder som har högre miljökrav på produkter fick rätt att införa restriktioner mot import av produkter som inte uppfyller kraven.

EU upplever flera kriser på en och samma gång. Den ekonomiska krisen med Grexithotet, flyktingkrisen, som bland annat tydliggjort en öst-västklyfta i EU, och nu Brexitkrisen. Men kriser skapar möjligheter. Kanske öppnas nu dörren för en nystart för EU-samarbetet.

utrikeskrönikör

Pär Granstedt