Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Budskapspop i ladan

När hårdrockaren bär sitt patronbälte och sin skinnjacka med stolthet, väljer diskonissarna sina stora solglasögon och mönstrade utsvängda byxor med omsorg. Och reggaen har som bekant sina rastaflätor.

Annons

 Från mitten av 1900-talet förvandlades de flesta musikstilarna till livsstilar och det var just det lördagens Toneart ville undvika.

Det är tredje gången Toneart arrangeras, de två första i Dalarna där också musikerna kommer ifrån. Konceptet påminner om Bob Dylans budskapsrock från 1960-talet där texterna skulle vara i centrum och inte arret eller sångarens röst. Det är själva låtskrivandet i sig som ska hyllas och inte den stiltypiska imagen som brukar skapas runt artister.

Fyra singer-songwriters stod på den enkla scenen i Larssons lada ute vid Taxinge. Duon Good Harvest med Hanna Enlöf och Ylva Eriksson från Falun inledde. Sången är tvåstämmig, men arret sparsamt. Det är lågmält och så fortsatte det hela kvällen. På både gott och ont.

David Rönnegård och Hanna Turi framförde sina sånger de också. Det är vackra sångstämmor med djupsinniga och betänksamma texter. Artisterna kompar och sjunger kör bakom varandra varefter. De flesta texter som framförs finns också gestaltade av konstnärer från Dalarna och från Södertälje med omnejd.

Konstverken ger texterna en helt ny innebörd och då är det intressant att se hur två olika konstnärer tolkar en och samma text som i exempelvis sången ”First crash down to Earth” av Hanna Turi och ”Closet of your mind” av Good Harvest. Målningarna är helt olika och under kvällen bjuds två konstnärer upp på scen som får berätta om processen med målandet. Att de har fått lyssna till en viss sång i veckor innan de börja göra sin tolkning.

Medan David Rönnegårds ”Just to stay” innan pausen tog upp kampen om överlevnad, sjöng Hanna Turi om ensamhet i ”Lonely as I” och om ljus i mörker i sången ”Some kind of hell”. Texten till sistnämnda var också gestaltad av konstnären Eva Jivan Wells i form av tre målningar med just ljus i mörker. Det ger en annan dimension när flera konstformer blandas och just i ”Some kind of hell” dansar dessutom två kroppsmålade tjejer till musiken.

Det var budskapspop för hela slanten och ett 15-tal tunga, inåtvända texter kan bli för mycket en lördagsafton. Även om dessa är genomarbetade och lämnar mycket intryck. Kanske underlättar det med ett glas vin och de runt 50 personerna i publiken verkade nöjda. Mest applåder drog dock polskan från Dalarna Good Harvest la in mitt i programmet. Själv uppskattade jag David Rönnegårds ”Collateral damage”, en ballad där trubaduren ger musiken en större roll än bara texten.