Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bryssel ska inte agera köksbord

Jämställdhet i EU är bra, men mer detaljstyrning på köksbordsnivå är det sista EU behöver.

Inom EU för man nu en diskussion om öronmärkt föräldraledighet. Att man på EU-nivå för en diskussion om jämställdhet och hur fler länder ska nå dit är bra. Men att lyfta sociala frågor till EU är en farlig väg att gå.

Sverige har sedan länge en debatt om hur många så kallade pappamånader som ska öronmärkas. Ett liknande system med öronmärkta månader har diskuterats på EU-nivå. EU-kommissionen vill gå mot ett standardsystem med fyra öronmärkta månader var, samt ytterligare fyra veckor som kan fördelas fritt. EU-parlamentets sysselsättningsutskott antog tidigare i veckan ett betänkande där man uttryckte sitt stöd till förslaget medan EU:s ministerråd i sin tur enades om två månader. Förslaget skulle förvisso innebära att EU kan kräva att alla medlemsstater erbjuder betald föräldraledighet samt etablera en miniminivå men det skulle också innebära att beslut som borde fattas över köksbordet flyttar upp till EU-nivå.

Man kan tycka vad man vill om öronmärkta pappamånader eller inte. Men man ska akta sig noga för att flytta socialpolitik upp på EU-nivå. Inte av den anledningen att EU är dålig. Tvärtom gör de mycket bra och är ofta lätta att tycka om. Men att gå ned och pilla i detaljnivå som berör folks vardag är inte bara fel, utan det riskerar också att skepticismen mot EU ökar, vilket är det sista EU behöver nu. Som svenskar ska vi också vara försiktigt positiva mot att EU tar tag i socialpolitik. Sverige rankas förvisso högst i EU:s jämställdhetsindex men vi ska också komma ihåg att vad vi tar för givet gällande jämställdhet är fortfarande främmande i många länder. Den linje politikerna driver här med fler öronmärkta månader är en otänkbarhet någon annanstans och vad vi tänker är en okränkbar aborträtt är långt ifrån verklighet i andra länder. Vi ska passa oss noga för att ta upp frågor likt dessa på EU-nivå just för att vår egen frihet riskerar att inskränkas. Vill EU öka jämställdheten och se till att fler får möjlighet att vara hemma med sina barn kan det vara bra, men det är en farlig väg att ta när den sortens frågor ska lyftas i EU.

Förändring är bra, men behöver ibland komma långsamt. Historien har förvisso visat att arbetet med jämställdhet gärna får vara progressivt men i nuläget behöver den förändringen komma från det egna parlamentet. Liksom det finns en skepsis mot att riksdagen fattar beslut som berör kommunal nivå så finns det en skepsis mot att EU ska ned och detaljstyra i vardagslivet. Vad som en gång verkligen var en europeisk union blåser nu en misstro mot det arbete som utförs. Man tycker EU fokuserar fel, går ned och detaljstyr för mycket samtidigt som man inte tar de stora frågorna på allvar.

Jämställdhet är viktigt och det ska inte förringas. Men att gå via EU för att uppnå mål är inte alltid den rätta eller sanna vägen.

Elin Larsson