Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bra rutet i viktig symbolfråga

Möjligheten att göra avdrag för hushållsnära tjänster, rut-avdraget, har varit de senaste veckornas heta potatis i den politiska debatten. De rödgrönas velande fram och tillbaka har gjort frågan enkel att exploatera för alliansen.

Nu visar dock en undersökning från Novus Opinion att enbart en procent anser att frågan är den viktigaste inför höstens val. Det har gett intrycket att rut-avdraget är en dålig valmagnet.

Till viss del stämmer det säkerligen. Avdraget används av en rätt begränsad del av befolkningen. Inte ens bland den rikaste tiondelen av befolkningen är det många som köper in städning.

Samtidigt ska frågans symbolvärde inte underskattas.

I en tid av stor arbetslöshet är varje insats för att minska utanförskapet viktigt. De som stödjer en jobbskapande insats, hur liten den är, kommer vinna terräng mot dem som är emot. Rut-avdraget är en sådan liten insats som skapar ett fåtal arbeten till liten kostnad.

I bästa fall har avdraget skapat 11 000 nya jobb. Det är dock en glädjesiffra som bygger på att nästan ingen arbetat i branschen före 2006. Dessutom är många av jobben deltidstjänster, omräknat i heltidsarbeten blir siffran betydligt lägre.

En nyktrare syn är därför att det rör sig om ett antal tusen nya arbeten. Det är inte särskilt mycket sett till hela samhällsekonomin.

För dem som fått jobben innebär det dock en milsvid skillnad. Arbete är grunden till allt från att ha råd med sin bostad till att kunna roa sig och äta god mat.

De tusentals personer som fått en anställning tack vare avdraget är personer som annars hade gått arbetslösa.

Detta vill de rödgröna offra på ett luddigt ideologiskt altare som mer handlar om luddiga associationer till 1800-talets tjänsteklass än om dagens verklighet.

De talar om pigor och överklassattityder, samtidigt som majoriteten av dem som utnyttjar avdraget är låg- eller medelinkomsttagare. 28 000 personer med en inkomst mellan 3 300 och 19 900 kronor i månaden drog av hushållsnära tjänster i fjol, att jämföra med 19 000 personer med en inkomst över en 50 000 kronor i månaden.

De flesta städarna besöker helt vanliga hem, inte rikemanshem. De rödgrönas ställningstagande bygger mer på fördomar än fakta.

Möjligheterna för vänsterblocket att med trovärdighet vara emot avdraget minskar ytterligare då flera av deras främsta företrädare själva utnyttjar tjänsterna.

Det rör sig knappast om dubbelmoral utan snarare om att företrädarna går i otakt med partiet. Mona Sahlin var en av de första svenska politikerna som föreslog och

kämpade för ett rut-avdrag.

Att läsa avsnittet om hushållsnära tjänster i hennes bok ”Med mina ord” från 1996 är som att höra en allianspolitiker tala. Med emfas underströk hon på denna tiden även könsaspekten, hur förnedrande det var att prata om pigjobb, medan mansdominerade arbeten aldrig nedgraderades till drängjobb.

I dag är hon, liksom många av de duktiga och skarpa tänkarna inom partiet, fast i en åsikt de sannolikt inte delar och tvingas argumentera mot en reform som skapar jobb.

I en tid då brist på arbete är den tveklöst viktigaste frågan kan en sådan ståndpunkt bli ödesdiger för vänsterkartellen.