Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bolund slår mot barnens samvaro

”Mamma, får jag börja hänga på Facebook?” Så kan det komma att låta från femtonåringar när regeringen i praktiken inför åldersgräns för sociala medier.

Annons

I det så kallade dataskyddsdirektivet som EU:s medlemsstater antog i december regleras tydligt förhållningssätt för barns närvaro i den digitala världen. I går bekräftade finansmarknadsminister Per Bolund (MP), som också har regeringens konsumentpolitiska portfölj, att Sverige nu villigt tar sig an den överstatliga förordningen, även om exakt åldersgräns i Sverige inte är klar ännu.

I en intervju med Sveriges television påpekade Bolund att åldersgränsnormen för användande av sociala medier kan hamna så högt som på 16 år. Ett visst åldersspann inom vilket barn efter föräldrars tillstånd får använda forumen kommer nu utredas. Visserligen grundar sig de kommande förändringarna i en bindande EU-överenskommelse och innehållet i den är självklart inget den svenska regeringen kan lastas för.

Däremot är Bolunds uttalanden just okritiskt omhuldande och han tycks inte se något som helst föremål för diskussion kring införandet.

I samband med tidigare svårkommunicerade EU-direktiv har regeringsföreträdare på senare år gått hårt in för att berätta att man motsätter sig det aktuella förslaget och kommer göra det yttersta för att åtminstone minimera dess inflytande. Så är inte fallet här.

I stället verkar direktivet för regeringen närmast användas som en språngbräda för att gå ännu längre än vad som faktiskt här krävs. Bolund utvecklade exempelvis entusiastiskt i tv-intervjun hur det kanske rentav blir otillräckligt att stanna vid de grundläggande regleringar som paketet innebär och öppnade för att också se över ny reklamlagstiftning i samma veva.

Innebörden ska givetvis inte överdramatiseras. Det är själva användandet som sådant som verkar beröras och inte enskilda tweetar eller statusuppdateringar. Samtidigt vittnar regeringslinjen om såväl oförståelse för ungas umgänges- och informationsutbyten som ren symbolåtgärdsiver för att tackla denna.

Att människors, och då också ungas liv alltmer förläggs till sfärer i mobiler och datorer kan man ha åsikter om. Men utvecklingen är ett faktum och att då gå in för att medvetet försvåra de ungas samvaro blir ett hårt slag mot deras sociala vardagsliv. Att dessutom i lag kräva godkännande av vårdnadshavare innebär stor risk för orättvisa bland jämnåriga om vissa får facebooka eller instagrama medan andra inte får.

Det är tydligt att regeringen använder direktivet för att själva försöka gå ännu längre än vad som formellt krävs.

Antingen skulle effekten av beslutet bli tandlöst och därmed onödigt, eller alltför långtgående och då integritetskränkande.

I ett försök att visa på symbolisk handlingskraft verkar de rödgröna med Per Bolund i spetsen använda EU som målvakt för att gå den senare vägen.