Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Björn Söder är ingen seriös ­partisekreterare

Sverigedemokraterna ville inleda en politisk ­offensiv i Almedalen.

Nu hade de en chans att åter profilera partiet och de ville göra det inom ett annat område än invandringspolitiken. Det var dessutom en känsla av att partiets värsta tid var över, de höll helt på att bli ett vanligt politiskt parti bland alla andra. Gårdagen inleddes med en pressträff med partiledaren Jimmie Åkesson där man diskuterade brottspolitiken. Partiet tänker nu propagera för att ”mönster av kriminalitet ska leda till att man fälls” och påpekade att detta hade hjälpt till att besegra maffian i New York.

På en pressträff innan talet var Jimmie Åkesson lugn och saklig. Det märktes helt enkelt att han var medietränad. Hans ögonkontakt med publiken skedde i omgångar av tre. Först tittade han på oss som satt i mitten av rummet och sedan mot vänster samt höger sida. Kanske kan man dra slutsatsen att detta var en metafor för partiets väljarstrategi: mitten, vänster och höger. Budskapet var att man ville introducera en effektivitetsreform och därmed ”renodla polisens uppdrag”. Han diskuterade även den ”upplevda tryggheten” och det var vad han tänkte tala om i sitt tal som hade det fina temat att ingen skulle lämnas utanför. Han ville helt enkelt sätta SD i ett sammanhang och bredda partiet.

Det hela verkade fungera tills det att partisekreteraren Björn Söder senare på eftermiddagen deltog i ett seminarium som handlade om mediebilden av SD. Journalisten Björn Häger som har skrivit en bok om Sverigedemokraterna inledde det hela och beskrev hur granskningen av partiet hade utvecklats. På 1990-talet sågs partiet som en ”apart rasistisk sekt” och 2002 hade de ”överraskande framgångar i Skåne”. Sedan började man att försöka bestämma riktlinjer för bevakningen.

Dagens Eko utredde sin policy när det gällde Sverigedemokraterna och kvällstidningar insåg att ”knasfaktorn” som gör att tidningar säljer, är stor när det gäller partiet. När Björn Söder sedan deltog i seminariet lät det som han var paranoid. Media och politikerna hade gått ihop för att bekämpa SD och han ville inte ta något som helst ansvar när det gällde den svans av tveksamma individer som på internet säger sig tillhöra Sverigedemokraterna. Enligt Söder ”måste folk få ut sina känslor” och det var journalisterna som hade skapat situationen.

Samtidigt hävdade han att Sverigedemokraterna tog avstånd ifrån alla former av extremism. Men det lät väldigt falsk när han också orerade mot journalister, förnekade diskriminering av invandrare och tyckte att man måste ta tag i kommentarer i ”bloggosfären”. I ena stunden var han yttrandefrihetens försvarare och i nästa stund ville han reglera internet. Han verkade näst intill paranoid och rent av skenhelig, när man tänker det stora antalet Sverigedemokrater som inte uteslutits ur partiet, även när de uttalat sig rasistiskt.

Slutligen begick han ett rent faktafel när han påstod att andra partier inte måste ta ansvar för sina anhängare. Om han hade känt till sin svenska historia så hade han dragit sig till minnes hetsen mot Olof Palme och att borgerliga företrädare fick bära hundhuvudet för detta under flera år. I måndags framstod han som en bra attackhund mot media, men en alltigenom dålig partisekreterare.

David Lindén