Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bitterhet är inte svaret på blondinskämt

Det finns något sorgligt i att läsa Nellie Pilsetneks krönika. En text som tycks doppad i så livslång ilska att det gränsar till den klassiska bitterheten. En bitterhet som obarmhärtigt riktas mot män, den grupp som i dag tycks ligga bakom så mycket ont i världen.

Anmäl text- och faktafel

Ursprunget till krönikan är ett samtal mellan skribenten och en slumpmässig man om sexistiska skämt. Där "bristen" på sexistiska skämt med män i huvudrollen tycks vara sammankopplat med det patriarkala system vi alla är fångar i – eller ja, åtminstone några av oss. För ska man läsa mellan raderna tycks det vara vi män som är allas fångvaktare och lömskt smider på nästa skämt vi kan förtrycka andra med.

Och Nellie, jag förstår dig så väl. Så många gånger som jag varit där med både män och kvinnor och kostat på mig några sympatiskratt åt ett rasistiskt, sexistiskt, homofobt skämt för att inte ”förstöra stämningen” eller rent av dragit ett eget som fallit platt.

Men med åren kommer mognad och med mognad förhoppningsvis styrkan att vara sig själv. Och jag vet. Skämt kan vara elaka. Skämt kan vara dåliga. Skämt kan göra ont. Och inte minst, skämt kan och är högst subjektiva. Några exempel för framtida bruk Nellie.

Varför skapade Gud mannen? En massagestav kan inte klippa gräsmattan.

Eller: Varför vill män ha oskulder? De tål inte kritik.

Och låt oss då inte tala om när man som man även är invandrare eller bög. Då jävlar får man klä skott för oneliners och skrattsalvor. Men jag klagar inte för min humor har beskrivits som allt från omogen till provocerande. Och jag erkänner, jag är inte en finsmakare när det kommer till komik. Skämt på andra språk än engelska svischar förbi så högt ovanför huvudet att de lika gärna kunnat lämna atmosfären. Ja, du märker, inte heller skriven komik är min grej. Så utifrån de premisserna skulle jag aldrig vilja att någon annan hålls ansvarig för det jag uppfattar som roligt.

Tyvärr är det precis det och mycket mer som vår skribent i sin frustration tycks göra. Att i blondinskämt läsa in kön när det lika gärna skulle kunna handla om etnicitet. Att i sin okunskap om mansskämt tolka det som ett tecken på ett könskrig à la patriarkalt system. Att i sin frustration över denne mans resonemang, ta ut det över alla oss andra som råkar dela snopp med honom.

Är det något du inte tycker är roligt? Skratta inte. Är det något du blir kränkt av? Säg ifrån.

Och jag kan inte hjälpa att undra Nellie, vad du sa till denne man? Hade du lika mycket mod och kraft att säga ifrån som du haft ilska att skriva denna krönika? Kunde du på ett tydligt men respektfullt sätt ta debatten eller hade din gräns nått kokpunkten? Det är ju det som är det svåra. Att inte ge igen. Att inte döma de många utifrån de få. Att inte bli som dem. Som ”oss” män.

Är det något du inte tycker är roligt? Skratta inte. Är det något du blir kränkt av? Säg ifrån.

Det ligger i ditt ansvar men även i din makt. Ingen påstår att det är enkelt. Att du blivit formad av det patriarkala system du menar dig ha vuxit upp i, är en förklaring men däremot ingen ursäkt. Lika lite som det är för oss andra.

Men framför allt Nellie hoppas jag du hittar någon, man eller annat, som tar hänsyn till dig. För i en stundtals skrattretande värld kan vi alla behöva någon sådan.

Daniel S Ogalde

föreläsare, debattör och skribent

Svar: Ingenstans menar jag att jag vill hålla män ansvariga för dålig humor. Jag säger bara att det är på tiden att man reflekterar över hur det skämtas om kvinnor i den gängse diskussionen, men jag tycker också att man bör reflektera över hur man skämtar om människor överlag. Jag är benägen att hålla med dig om att det oftast går att skämta om det mesta – men det vore en fördel om man är medveten om hur man gör det och på vems bekostnad.

Vad sa jag till den här mannen? Jag sa att det är en fråga som engagerar mig och jag vet att han håller med mig om problemen med den patriarkala strukturen och egentligen var det mer en reflektion än att han beklagade sig.

Jag är inte arg, Daniel. Jag har för längesedan slutat skrattat med i dåliga skämt, jag säger ifrån där jag inte håller med.

Eftersom världen inte är svartvit är jag oftast heller inte bitter, bara ibland och det brukar vara övergående. Och jag dömer inte alla män – men ja, det är sant som du säger, att män är en grupp som ligger bakom mycket ont i världen – dags att ta lite ansvar för det?

Låt mig hoppas att jag slipper hitta någon som tar hänsyn till mig på det där sättet som många män blivit vana vid och som förstärker en eventuellt grandios självbild, jag vill hellre ha någon som jag kan ha en öppen dialog med, en nyfikenhet inför världen, gemensamma skratt och respekt för varandra – någon som inte begränsar mig.

Nellie Pilsetnek

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel