Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Beskedet till Jessica är bedrövligt

Ambition och kunskapstörst bygger Sverige starkt – men i rödgröna Södertälje gäller fyrkantig stelbenthet.

Annons

I onsdagens LT mötte du vårdbiträdet Jessica Öster, 23-årig tvåbarnsmamma som först ville läsa till undersköterska men fick nej – kommunen tyckte att hon hade för höga betyg.

I stället blev hon uppmanad att börja utbilda sig till sjuksköterska. Hon behövde då komplettera sin gymnasieutbildning med en kurs i naturvetenskap.

Jessica Östers val ska omfamnas – av flera skäl:

• Sverige behöver fler som vill och kan skaffa sig högre utbildning.

• Det är viktigt att kunna arbeta på rätt nivå – att stanna kvar i yrken som man känner sig överkvalificerad för drabbar inte enbart en själv, utan indirekt den som står på tröskeln för att komma in på arbetsmarknaden.

• Sverige skriker efter sjuksköterskor, det är ett verkligt bristyrke.

Men samma kommun som uppmanade henne att läsa till sjuksköterska förvägrar henne den chansen. Fyra gånger har hon ansökt, varje gång har hon fått nej – återigen för att hennes betyg är för höga.

Det är bedrövligt.

I Södertälje är arbetslösheten bland landets högsta och utbildningsnivån är länets lägsta.

Det naturliga vore då, från kommunens sida, att göra allt för att rusta kommuninvånarna att kunna ta jobb – på rätt nivå. Och att inse att varje individ som man ger chansen är en länk i en kedja. Att ge Jessica Öster chansen att förverkliga hennes dröm om en kompletterande utbildning, det första steget för att sedan läsa till sjuksköterska, skapar en kedjereaktion när någon annan kan få möjlighet att kliva in som vårdbiträde.

Men inte i Södertälje inte.

Du har tidigare i LT kunnat läsa om liknande fal där läkare och ingenjörer från Irak och Syrien stoppats från kompletterande utbildningar i svenska, ett sista steg innan de kan ta steget ut i yrkeslivet.

Grundproblemet är att efterfrågan på platser inom vuxenutbildningen är stor och växer. Och inflödet sinar inte. Var femte Södertäljeelev lämnar grundskolan utan att vara behörig att läsa vidare på gymnasiet. Andelen är densamma när det gäller dem som gått gymnasiet, men som är obehöriga för högre studier.

Några av dessa inser med tiden att det där med att kunna saker inte är så dumt – och har behov av vuxenutbildning.

Lägg därtill de många flyktingar och invandrare som kommer hit – många med akademisk utbildning i bagaget, men med behov av att plugga svenska.

Södertälje har byggt ut med fler utbildningsplatser och ökade resurser. Men utbyggnaden är inte tillräcklig. Och de som vill mer prioriteras bort.

Tobias Tagesson, rektor för vuxenutbildningen i Södertälje, skyller i LT på en kombination av resursbrist och lagliga hinder. Han säger att det finns flera som Jessica och att ”Vi får inte vara flexibla utan måste prioritera dem med minst utbildning”.

Budskapet är tydligt. Och ingen fångar det bättre än Jessica Öster själv: ”Man får bättre förutsättningar av att inte plugga. Vad sänder det för signaler?”

Det är en retorisk fråga – signalen är glasklar. Och frågan är inte främst riktad till Tobias Tagesson, utan till de politiker som trots allt sitter på makten.

För som det är nu lönar det sig inte att vara ambitiös – i alla fall inte i rödgröna Södertälje, eller åtminstone inte om det handlar om att utbilda sig till något annat än ett LO-yrke.

Själva essensen i sosse-Sverige har alltid varit att du ska inte sticka ut, inte tänka utanför boxen, aldrig tro att du är något eller kan bli något.

Där är flexibilitet av ondo, systemen står alltid före individen.