Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Att vara annorlunda är perfekt

Prideparaden var i lördags, ett tag sedan. Jag hörde många åsikter om den här festivalen.

En del accepterar att varje människa har rätten att leva på sättet de vill och tror starkt att alla har samma värde. Och en annan del vägrar att samhället tillåter andra tankar och beteenden än vad de tror är normalt.

Jag har växt upp i Syrien, i ett östligt kristet samhälle. Många tankar därifrån skiljer sig från de tankar jag varje dag upptäcker och lär mig mer om här i Sverige.

I början var jag helt emot denna festival. Det var som att min inre röst uppmuntrat mig att stoppa Pride och inte acceptera den. Och även om den hade blivit förklarad och jag fått veta att det beror på generna när man föds vem man väljer att älska och även om den katolska kyrkan accepterade festivalen, tyckte jag fortfarande att det var både omöjligt och onormalt.

Jag hade homofobi.

Jag hade en bild av den ”perfekta” människan. Den bild mitt samhälle gett mig och som jag format mina tankar kring.

Men med tiden började jag tänka att vem är jag att döma människor? Vem är jag att hata och kämpa mot vanliga människor som fötts på detta sätt?

”Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er”. Matteusevangeliet 7:1–2. Denna vers påverkade mig. Jag förstod att felet är vad jag gör, inte hur andra tror och lever. Jag gör fel när jag dömer dem, jag måste acceptera dem. Jag började verkligen acceptera att ingen är perfekt, alla har sina egna vackra skavanker.

Om människor inte kan acceptera olikheter i samhället kommer världen vara i kaos hela tiden. Vi får inte bli så trångsynta, vi måste försöka förstå varandra. Att inte bara tänka inte på ett sätt, utan se på olika synvinklar.

Kanske uppmuntrar jag inte dem, och det är vanligt, men jag hatar eller kämpar inte mot dem, och det är viktigt.

Vi vet alla vad IS är, vad de gör och varför de gör det. Deras mål är att få ett ”perfekt” samhälle och land. De mördar alla och allting som kommer i deras väg. Denna grupp av människor kan bli det perfekta exemplet på vad som kan hända när en grupp av människor inte vill att andra har friheten att leva på det sätt de vill och önskar.

Att kämpa emot vad vi tror är orätt kommer inte att helt radera de där tankarna. De kanske tystar, men de blir inte raderade. Med tiden kommer de att dyka upp igen.

Låt alla leva på det sätt de vill och är. Om alla tänker på samma sätt kommer världen att bli som en svartvit film, tråkig och gammal. Att vara annorlunda målar världen i färg. Det gör den roligare och bättre för alla.

Södertälje, född i Aleppo

Alice Bitar