Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Amandah Andersson: SSU:s demokratiska haveri – en fråga för framtiden

Annons

”Vi är inte små politiker, vi är aktivister!”.

Mantrat upprepas ofta av representanter från Vänsterpartiets ungdomsförbund, Ung Vänster. För dem är det viktigt att deras engagemang inte nödvändigtvis handlar om att utveckla politik, det handlar om att agera, kraftfullt, nästan revolutionärt. Ung Vänster vägrar vara en plantskola.

Anmäl text- och faktafel

Ungdomsförbunden kan i grova drag beskrivas som partiernas ideologiska väktare, som rannsakar moderpartiets politik utifrån ideologisk förankring, och som språng ifrån just ideologisk karaktär i motiveringar över egna politiska förslag. Det är också, oavsett vad Ung Vänster tycker, just en plantskola. Här får unga människor lära sig att argumentera, debattera, utveckla politiska resonemang. Många kända politiker började sin karriär i ett ungdomsförbund. Under förra valet blev två ungdomsförbundsordföranden valda till riksdagen.

Under förbundsstämmotider flödar ungdomsförbundens förslag. Under förra veckan väckte ett specifikt förslag från CUF starka känslor hos såväl Twittertroll som riksdagsledamöter och ledarskribenter. Under helgen var det förslaget om vegetarisk norm i all offentlig sektor den mest kritiserade förslaget från SSU:s kongress – tanken på Gerda, 89, inte skulle få fläsklägg till rotmos gjorde folk förbannade.

I ett land som har grundlagsskyddad såväl föreningsfrihet som åsiktsfrihet, är det ungdomsförbundens demokratiska rätt att lägga förslag, även om de välter internet. Hot och hat, som förekommer mycket frekvent i kommentarer om dessa förslag, är ett väldigt effektivt sätt att tysta dem. Det är ett direkt hot mot demokratin. Att värna om ungdomarnas rätt att ta beslut som majoriteten kanske inte håller med om, utan att drabbas av en smärre hjärnexplosion, borde vara självklart för de som värnar om en öppen och fri demokrati.

Därför är SSU:s demokratiska haveri, då medier stängdes ute från ordförandevalet, det mycket beklagligt, till och med direkt oroväckande. Bakgrunden till detta är missnöje med en artikel om finansieringen av SSU:s, numera omvalda, ordförande Philip Botströms personvalskampanj. SSU menar det att de inte fått möjlighet att kommentera uppgifterna som Expressen publicerat. Givetvis ska personer enligt journalistikens alla sedvänjor få utrymme att kommentera, vilket Expressen å andra sidan hävdar att de har. Ord står mot ord.

De allra flesta ungdomsförbund erkänner den demokratiska modell som Sverige bygger på, där fri och oberoende media är etablerad som en grundpelare. Genom granskning av makthavare och system, bär medial bevakning många funktioner för den ordinära medborgaren.

Detta handlar inte om SSU vill servera kål eller kotlett. Det handlar om vilken demokrati de vill att Sverige ska ha en fundamental nivå.

Självklart kan det bli obekvämt för den bevakade. Förvisso är det obekvämt att bli dödshotad på Twitter också, men den obekvämheten bär en annan kappa; Dödshot är ett hot mot demokratin, medial bevakning är en förutsättning för den. Precis som ungdomars rätt att formulera för majoriteten märkliga förslag, måste skyddas i demokratins namn, så måste även den fria journalistiken göra det.

Detta handlar inte om SSU vill servera kål eller kotlett. Det handlar om vilken demokrati de vill att Sverige ska ha en fundamental nivå. Vill de ha ett samhälle som värnar om obligatoriska grundläggande demokratiska principer, eller ett samhälle där dessa principer endast är frivilliga. Jag vet vilka beslutsfattare jag kommer att välja.